15 november 2010

TEMA Anlag

Anna hörde att folk viskade bakom hennes rygg. Det var samma visa vareviga dag…

Anna var nyinflyttad i det lilla samhället och hade längtat så länge efter att få börja i skolan igen. Men, något var förändrat efter sommarlovet.
De få vänner Anna lyckats skrapa ihop när hon och systrarna lekt på stranden vände henne plötsligt ryggen.

Hon var en mycket söt tjej och de nästan turkosblå ögonen fick många att rycka till, så intensiva var de. Systrarnas ögon var alldeles vanligt blå och föräldrarnas med. Under sommaren började ryktet gå från hus till hus att Annas mamma säkert varit otrogen och att pappan funderade på skilsmässa.

Ett enda förfluget ord från en granne skapade en tunn ynklig fjäder som slutade som en stor fet höna.

En dag kom den första stenen…

Anna tittade oförstående på sina vänner. ”Varför gör ni så här?” Gråten var inte långt borta och hon borstade bort jorden som ramlat av stenen på hennes kläder. ”Varför?” Hon slog ut med händerna i en desperat gest och tittade på dem en efter en. ”Vad har jag gjort? Berätta.”

Anders som var tuffast klev fram och spottade på marken. ”Horunge” Han tittade elakt på Anna och knuffade till henne så att hon nästan föll bakåt.
Nu blev de andra tuffare och tog ett steg närmare Anna. De plockade upp en varsin sten från backen och skulle just kasta när Annas storasyster kom springande och skrek åt dem att sluta.

De klarblå ögonen var fyllda av tårar av ilska och hon knuffade bort Anders. ”Vad gör du? Låt bli syrran!” Linnea tittade strängt på barnen och satte händerna i sidorna. ”Vad i all glödheta håller ni på med? Är ni inte riktigt kloka?” Hon tog ifrån ett av barnen stenen han höll i. ”Fattar ni vilken skada ni kan göra Anna med den här?” Orden stegrade sig och förstärktes här och där med gester.

Medina steg fram med lyfta händer. ”Hon är en horunge…inte sant?” Medina vinklade upp Annas ansikte mot sig. ”Hon kan omöjligt ha anlag för sådana här ögon när alla ni andra bara är vanligt blåögda. Anna har trolska häxögon. De borrar sig in i en.” Linnea kom alldeles av sig och studerade Medina en lång stund. ”Du menar inte att det är därför ni beter er så här illa? Ni borde skämmas.” Linnea drog till sig systern och smekte ömt hennes kind. ”Anna har fått sina enormt vackra ögon från farmors mamma.”

Barnen blev pionröda i ansiktet och tittade ned i backen medan de skrapade med foten i gruset. Anders tog ett steg framåt och tog Annas hand i sin. ”Förlåt, vi skulle inte ha lyssnat på de vuxna. Skall vi leka?”

Tveksamt räckte Anna fram handen och log. ”Okej.” Hon vände sig om mot systern och viskade. ”Jag älskar dig.”


3 kommentarer:

  1. ja barn är "fruktansvärda" i grupp.
    Det är väldigt viktigt för oss att hålla tand för tunga.
    Bra

    Ja det kunde kanske bli en novell ska fundera.

    SvaraRadera
  2. Tänk så lätt ett rykte blir till. Du verkar ha hur mycket somhelst att skriva om :)

    SvaraRadera
  3. Ryktesspridningens konsekvenser i barnens värld. Vuxna kan vara lika elaka, men på ett mer subtilt och utstuderat sätt.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...