Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 november 2010

TEMA Anspela på


Jag hann knappt öppna käften förrän tjockbert kom med sina vanliga burdusa kommentarer som ofta anspelade på sex. Jag tittade på honom uppifrån och ned med bister min och pekade sedan på det dallrande fettet som hölls inne av en kraftig brun livrem.  ”Du kanske skulle banta några kilo så att du kunde umgås med folk på vettigt sätt. Dina kommentarer sårar både mig och andra. Tänk om jag skulle börja påpeka ditt äckliga sätt att glufsa i dig maten, eller… varför inte prata om den ständiga osen av svett som finns runt dig?” Jag hejdade min tunga innan det var försent. Allt vi pratat om på firman behövde ju inte komma fram på samma gång. Tjockbert hade en gång i tiden varit en smal hyfsat snygg kille, men efter en tuff skilsmässa tröståt han och lade snabbt på sig massor av kilon.

Hans kommentarer var som små nålstick och jag visste att flera av våra yngre medarbetare undvek att sitta i samma rum, rädda att få en släng av sleven. Jag var utsatt i tid och otid och fick emellanåt nog av honom och stannade helt sonika hemma. Så fort han öppnade munnen slank det ut ord som kunde härröras till underlivet, och kärleken mellan två människor.

Tjockbert tittade förnärmat på mig och satte händerna i sidorna under dallret. Dubbelhakan sträcktes ut likt en grodas uppblåsta hals och de små stickiga grisögonen spärrades upp. ”Jag har väl för faan inte sagt något dumt.” Han lade sina prinskorvsfingrar på min arm och smekte den. ”Jag gillar dig Madde…det vet du väl? Faan du är en riktig tiopoängare som jag gärna skulle ha lite…” Tjockbert tystnade och rodnade. Mina kollegor tystnade de med och pekade ilsket på honom. Pecka lade handen på Tjockberts axel och bad honom att avlägsna sig varvid han reste sig upp och gick ut.

”Så…vad gör vi åt det här? Jag vägrar jobba med ett sådant äckel!” Lina gjorde en grimas av obehag och slängde äppelskruttet i papperskorgen. ”Tjockbert blir bara värre och värre. Antingen slutar han eller jag!” Hon lämnade rummet med stampande steg.
Jag vände mig till Eva som var äldst av oss alla och också var den som kände Bert bäst. ”Vad gör vi? Det har eskalerat och han har tappat respekten totalt för oss tjejer. Jag vet ingen annan råd än att sparka honom. Vårt företag har ett namn att vara rädd om…kommer det fram till våra kunder att sådant här pågår får vi stänga. Mobbing kan finnas i många former, och vårt jobb är ju att reda ut sådant.” Jag tittade mig runt i lokalen och log skevt. ”Vore vansinnigt pinsamt om något sådant här skulle läcka ut.” jag lät orden sjunka in ordentligt innan jag fortsatte. ” Jag förstår att ni pratar om det hemma, och era barn pratar kanske med sina vänner. Ja ni förstår vad jag menar. Ha, ha…det blev mycket förstå det där. Skämt åsido…” jag harklade mig och ställde mig upp. ” Tjockbert och jag skall ha en diskussion, en mycket allvarlig sådan…och jag tänkte erbjuda honom att åka till ett hälsohem på vår bekostnad för att fixa till både sin vikt och sitt liv.”

De andra spärrade upp ögonen och såg ut som fågelholkar. Här och där kunde jag glimta en blick av missnöje och avundsjuka. ”Om det här skall bli en väl fungerande arbetsplats krävs det att vi hjälper till och stoppar sådana här saker i god tid. Tjockbert har hållit på alldeles för länge.” Jag låtsades stoppa in papperen i anteckningsblocket och satte pennan bakom örat under tiden som jag sneglade runt. ”Okej?! Min röst var sträng och jag kände mig nästan som en rektor på skolan som tillrättavisar en olydig elev.

Tveksamt räckte de fram handen till mig en efter en och mumlade att det var okej. Lokalen tömdes snabbt på folk och jag ropade in Tjockbert som surmulet stod och rökte ute på bakgården. ”Bert! Kom in får jag tala med dig….”


3 kommentarer:

  1. Uuh, jag kan verkligen se tjockbert framför mig!:)

    SvaraRadera
  2. Ja det är en situation som förmodligen finns på alla arbetsplatser.
    Inte så snällt att anspela på han som tjockbert.
    Sånt känner man på sig och försvarar sig. Vi människor är så fantastisk falska och konstiga.
    Mobbing är ett gissel som aldrig kommer att upphöra.
    bra text

    SvaraRadera
  3. Oväntad vändning. Tycker du skruvar texten snitsigt, och vilken god gärning.

    SvaraRadera