Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



6 november 2010

TEMA Installation


Med smala, späda fingrar skalade Ella den gulgröna ledningen och körde sedan med stor precision in den i det minimala hålet. När det var gjort plockade hon upp den smalaste skruvmejseln hon ägde och skruvade fast den yttepyttelilla skruven som höll fast ledningen i sitt läge.

Med tungspetsen petande ut genom mungipan fortsatte Ella till nästa ledning, och när den satt på plats till nästa. Nöjd med sitt arbete knäppte hon ihop kåporna över innanmätet och skruvade fast den lite större skruven. Med darrande händer satte hon in stickproppen i uttaget, och höll lite avstånd ifall att det skulle gå på tok.

Petrus stampade av sig snön innan han klev in genom dörren utan att knacka. Under alla år med Ella var han den som fått göra allt praktiskt. Det var faktiskt lite synd om hans fru, för Ella ringde i tid och otid för att få hjälp. Var det inte bokhyllor som skulle skruvas upp, så var det soffor som skulle flyttas. Han var rätt less på att vara som en vaktmästare utan betalning. Irriterat tittade han sig runt i köket som var det första man kom in i. ”Ella!” Inget svar…”Ella!” Petrus hävde av sig den tjocka jackan. Snö föll ned på golvet och smälte snabbt ned till vatten. ”ELLA!” Han drog med handen över håret som knappt dolde skallen längre. Med en suck drog Petrus ut stolen och satte sig.

Efter några sekunder hörde han steg från övervåningen. Ned för trappan kom Ella. Det ljusblonda håret låg lite nonchalant bakåt över ryggen, och hennes smala gestalt såg både energisk och faktiskt glad ut. ”Hej Petrus! Vad bra att du kunde komma. Jag behöver…” Han reste sig upp hastigt och stolen välte med ett brak. ”Ella ...jag kan inte springa här som din betjänt. Frugan har börjat hata dig. Hon tror att du och jag har något ihop.” Petrus skrattade och drog upp snusdosan ur bakfickan för att lägga in en prilla.

Ella rodnade och fnissade. ”Du och jag? Affär? Men herregud så tossigt.” Hon gick fram till Petrus och lade sin hand på hans. ”Det är väl ingen som vill ha mig? En tokig totalt ohändig kärring på femtiofem.” Petrus tittade allvarligt på henne. ”Säg inte sådär…jag tycker du är vacker. Det gäller bara att du träffar rätt karl.”

Han vägde oroligt från fot till fot och silade saliv genom snusen. ”Vad var det du ville ha hjälp med?” Ella tittade lite underfundigt på Petrus och tog hans hand i sin. ”Kom! Jag har gått en kurs några veckor, och vill veta vad du tror.”

När de skulle öppna dörren och gå  in i vardagsrummet som alltid varit mörkt eftersom den gamla takkronan bara hade levande ljus och var ganska farlig att använda höll Ella plötsligt för Petrus ögon. Han kände doften av en söt parfym, och hörde hennes andedräkt vid sitt öra. ”Vad?” Förvånat lät han sig ledas in i rummet och skrattade till när hon tog bort händerna. ”Men? Hur? Jag fattar ingenting…Har du anlitat någon annan?” Ella hörde stråk av besvikelse i sista meningen och log för sig själv. Något darrade till i hjärtat. ”Jag har gjort det alldeles själv…vi har lärt oss på installationskursen.”

Petrus kramade om Ella hårt och lyfte henne exalterat från golvet. ”Vad duktig du är…men…” Han satte ned henne igen och såg lite bedrövad ut. ”Nu kommer du inte att behöva mig mer…jag gillar att bli behövd…och vi brukar ha så trevligt.”
När Petrus krängde på sig rocken och lämnade huset gled en liten tår på Ellas kind. Tänk om allt varit annorlunda…tänk om…


5 kommentarer:

  1. haha fint
    lite kärlek är alltid bra, flörta får man.

    SvaraRadera
  2. Svårt med kärlek. Du beskriver kärleken på avstånd bra, nästan väntade på att något skulle hända.

    SvaraRadera
  3. Fint skrivet, - hjälp kan hon ju be om ändå;)

    SvaraRadera
  4. Även om man kan allt själv så kanske man kan be om hjälp ibland? *ler* Skämt åsido, det är en bra text som plockar fram de underliggande känslorna på ett fint sätt.

    SvaraRadera