Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



27 november 2010

TEMA Något gripande

Detta är fortsättningen på gårdagens puff om Jens, Hanna och lilla Benjamin.
Det som nu hänt är att Jens dött i en hjärtattack när han älskat med en knappt vaken Hanna.
Hans döda kropp ligger på golvet vid sidan av sängen när Hanna vaknar.


När Jens vaknade till sans såg han underligt nog allting som om han var ovanför. En underlig bubblande känsla fanns i kroppen och hjärnan var fylld av röster som han kände igen, men inte kunde placera.
Hanna sträckte lojt på sig, och Jens log ömt. Min älskade kvinna mumlade han för sig själv.

Jens försökte sträcka sig mot henne för att smeka den bleka kinden, men blev stoppad av något segt och genomskinligt. Chockad försökte han om och om igen utan framgång. När Jens flyttade blicken till golvet såg han konstigt nog någon som var vansinnigt lik honom själv ligga hopkurad med stirrande blick.

Hanna vaknade till liv, famlade vid sin sida och drog täcket över den nakna kroppen. Hon kurade ihop sig till en liten boll, och suckade. Jens försökte om igen att sträcka sig ned mot henne, men blev stoppad av det sega underliga som omfamnade honom.

Hannas hand gled ned över kanten på sängen och hamnade på figuren som låg nedanför sängen. Jens såg de trevande händerna, och skräcken när hon insåg vad det var utan att kunna hjälpa henne. Hans hjärta blödde, och när den lilla pojken kom in ville Jens förena sig med dem för att berätta  att livet inte tar slut för att man dör.

När Hanna smeker Benjamin över kinden för att trösta honom, och drar in pojken i sin nakna famn ler Jens vemodigt. Hannas fortsatta agerande ger dock Jens kalla kårar av obehag, och när hon ber den lilla pojken att lägga handen på bröstvårtan för att stimulera den har leendet stelnat, och paniken tagit boning i Jens hjärna. ”Hur kunde jag vara så blind?! Hur kunde jag?!” Han sträcker sig mot dem han älskar mest av allt i världen, och vill stoppa Benjamin innan han gått för långt, men…stoppas av massan. ”Jag måste tillbaka…måste…” Jens snurrar runt, runt inne i den lilla bubblan, sparkar på olika ställen. Hans öron invaderas av stönandet från Benjamin och Hanna. Det skär som knivar i faderssjälen, och älskaren i honom blir underligt nog upphetsad av Hannas gnyenden.

När Hanna flämtande fått nog och stoppar Benjamin med en varlig rörelse innan han trängt in i henne håller Jens för öronen, men kan inte stänga ute sonens gälla röst. ”Hjälp mig mamma! Hjälp mig!” Utlösningen ligger bara några sekunder bort, och stackars Benjamin är panikslagen samtidigt som åtrån ljungar i kroppen. Vetskapen vem som sitter framför honom slår ned i hans hjärna och gör honom till ett darrande asplöv. Hanna ler glatt och pussar på hans könsorgan som längtar efter ömhet och att få tränga in. ”Kom nu hjärtat, dags att ringa polisen. Pappa måste komma till sjukhus.” Hon lutar sig ned mot golvet och smeker Jens stumma dödsbleka kind. ”Kom nu!”
Jens fylls av hat och slår sig själv i magen flera gånger. ”Hur i helvete kunde jag vara så blind? Älskade unge, förlåt.”

Han blir varse ett lågt vibrerande och undrar vad det kommer ifrån, men ser sig inte om. Bubblan han ligger i sugs sakta bakåt, uppåt och innan Jens ens hinner fundera vad som händer dras han in i becksvart mörker.

5 kommentarer: