Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



11 november 2010

TEMA Oväder

Försiktigt, försiktigt svepte små vindpustar över den nästan tomma trottoaren och lekte med några höstlöv. Från himlen började tunna flagor av snö falla och den kalla luften fick plötsligt spår av is i sig.


Jag satte mig på huk för att fotografera lövens dans, men märkte att ljuset i luften försvunnit och ersatts av ett dovt mörker. Det var lönlöst att ens försöka fånga naturens skådespel och jag reste mig upp för att gå in på cafeet.

Värmen slog emot mig och i brasan som tänts i öppna spisen flammade en eld. Jag stampade av mig snöslasket som fäst sig på skor och kläder och hängde upp min våta jacka på en krok. ”Hej! Jag vill ha en juice och en...” Innan jag avslutat meningen försvann lyset i lokalen och det blev mörkt. Tjejen i kassan skrattade och slog ut med händerna. Tyvärr, jag kommer inte in i kassan när det blir så här. De varnade på radion för storm så vi tände en brasa för värmens skull.”

Utanför det stora glasfönstret såg jag att löven stundtals bildade en hög virvlande pelare som efter bara några sekunder rasade samman och spreds över vägen. De höga träden i parken mitt emot stod snett av stormvindarna som tjöt genom dem. Människorna som passerade hade dragit upp kragarna och huvorna så man knappt kunde se dem. Från himlen föll stora, tunga, våta snöflingor som lade sig på allt och alla.

”Vill du ha varm choklad?” Tjejen kom fram till mig med en ångande kopp. ”Det är gratis…vi bjuder alla kunder.” Hon ställde sig jämte mig och tittade ut. ”Visst är det vackert? Jag älskar stormar…de får mig att längta hem.” Tjejen såg drömmande ut och samtidigt lite ledsen. Jag tittade undersökande på henne. ”Hem? Bor du inte i Stockholm?” Hon log och ryckte suckande på axlarna. ”Jo…men från början kommer jag från Kiruna.” Hennes röst var låg och jag hörde spår av en annan dialekt.

Plötsligt kom ljuset tillbaka och hon sträckte leende på sig. ”Tack för pratstunden…nu skall du få din juice och macka.” Med snabba steg gick tjejen in i köket och kom strax ut med det begärda. Hennes ansikte bar ingen vemodighet längre och jag tvekade innan jag frågade. ”Längtar du hem?” Hon hämtade ett läppstift och målade på läpparna samtidigt som hon kaxigt knyckte på nacken. ”Äh, det där jävla skitstället. Nä tacka vet jag Stockholm…här finns det puls och massor av folk.”

Kunden bakom harklade sig och pekade på sin bricka. Jag nickade mot henne och log. ”Ha det bra.” Hon började expediera kunden och nickade tillbaka. ”Du med.”

När jag ätit upp min macka och sörplat i mig juicen gick jag ut på den vindpinade gatan och satte mig på huk med kameran. De rödorangea löven steg upp i vackra pelare och jag fotograferade deras dans.

10 kommentarer:

  1. Du har verkligen utvecklats sedan vi började med Skrivpuffen!

    SvaraRadera
  2. En blick in i en "vardaglig" händelse. Fint.

    SvaraRadera
  3. Känns som en varm berättelse:)

    SvaraRadera
  4. Du beskriver det som är så härligt med höst och rusk....att tända brasa eller ljus, varm choklad, vara inne och titta ut på rusket och alla de vackra löven. Mysigt!

    SvaraRadera
  5. Feelgoodtext. Tycker nästan att det var lite synd att strömmen kom tillbaka.

    SvaraRadera
  6. Håller med alla föregående. En fråga om texten dock, hur kunde servitrisen veta att hon ville ha en macka? Man måste ju inte skriva ut allt emn det bara poppade upp i skallen på mig. Känns mer och mer gediget det du skriver.

    SvaraRadera
  7. Vad härligt att avsluta texten med bilden som avslutade texten =) Fin inramning!

    SvaraRadera
  8. Grym avrundning, inovativt :). Höstmys. Härliga tider. Bra text med flyt som vanligt!

    SvaraRadera
  9. Känner nått för den här texten.
    Du träffar något som vi är så himla dålig på i det här landet.
    Enkla frågor till andra okända, värme och trygghet.
    Eller så är jag bara bitter idag :)

    SvaraRadera