Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 december 2010

Dagboksinlägg 20 dec

Tror ni inte att jag fick stå där idag igen? Med svetten rinnande över ryggen, och värkande armar. Snön som jag och Peter haft ned från vårt pågående byggprojekt hade lagt sig exakt där den inte kunde stanna...på verandan. Med risk för att skiten skulle brala ihop som en krossad sköldpadda.




"Nåja, det är ju bara skönt att röra på sig." Säger jag till mig själv och sätter på mig de varmaste vantarna jag äger och sätter igång. Verandan skottas med hjälp av tre småttingar som har jätteroligt när de åker med på spaden och på snökaran. Snön dränker nästan lilleman när han kiknande av skratt rasar ned på utsidan av verandan och försvinner ned i allt det vita.



När vi några timmar senare stampat av oss snön och forcerat in i huset (genom en dörr som blir svårare och svårare att öppna) är vi röda om kinderna och har lyckotindrande blickar. Jag tycker att det är så outsägligt vackert härute just nu, och fotograferar så mycket jag hinner.



Väl inne äter vi lite mat och sätter oss framför en film. Lilleman slumrar till och om sanningen skall fram gör nog jag det med.



Peter ringer och kallar mig tillbaka till verkligheten med frågor om julklappar och mat. Underligt egentligen att han är den pysslige i vår familj, medan jag älskar att jobba med kroppen, och att han inte alls tycker om att greppa en penna och skriva, medan jag älskar det skrivna ordet. Så olika men ändå lika.



Folk ringer och mejlar för att gratulera mig till den fina recensionen, och jag börjar väl så sakteliga dala ned mot jorden igen. Nu gäller det att surfa på vågen och skriva ännu mer!



Jag har köpt på mig en massa böcker om seriemördare och övergrepp och skall börja med nästa manus som handlar om just sådant. Det är både intressant och skrämmande att läsa om det. Men jag gillar att tränga in i psyket på karaktärerna som samlas runt mitt bord och berättar sina historier. Ja inte i verkligheten alltså, bara i min fantasi som ibland kan te sig mycket verklig.



Mörkret har lagt sig över byn och snön skimrar i månskenet. Kylan sitter som ett kylande omslag runt mig, och jag skall strax förflytta mig från mitt iskalla kontor till vardagsrummet för att skriva filmmanus.



Ha det gott



2 kommentarer:

  1. Jättegrattis till recensionen, vad kul! Mycket snö och slit nu. Mysigt att sitta inne och skriva i värmen!

    SvaraRadera
  2. <3
    Grattis till recensionen. Jag tror inte att den är en tillfällig lyckoträff. Du vet vad du gör när du skriver.

    SvaraRadera