Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



7 januari 2011

Brev till Kung Bore från barnen på skomakarbacken

Kära Kung Bore kan det inte räcka nu? Ja jag vet att vi önskade massor av snö i vinter, men, mamma och pappa har aldrig tid att leka med oss för att de måste skotta bort allt det där vita som du singlar över vårt land. Sedan när de kommer in är de trötta och har ont både här och där.

Jag och mina syskon blir oftast satta framför en film och får en klapp på huvudet då och då medan mamma och pappa slöar i soffan. Ibland drar de in oss i famnen för att gosa, men det blir både varmt och tråkigt….vi vill ha tillbaka våra roliga föräldrar som alltid spelade spel och dansade disco med oss på helgerna och kvällarna.
Förresten har mamma börjat prata om att flytta bort från Sverige. Hon påstår att det aldrig snöar i en del länder. Stämmer det verkligen? Kan man leva utan vinter? Åker de barnen aldrig pulka och bygger snögrottor?

Nä, snälla Kung Bore sluta att drälla ned mer snö. Vi har fattat vinken att man inte skall önska något för starkt. Vi lovar att aldrig mer tjata om du bara låter bli att ösa ned sådana mängder. Vår bil kan inte ens ta oss till våra träningar eller kompisar. Pappa säger att vi får roa oss själva hemma.

Snälla rara…

Hälsningar från syskonen Meijer/Östlund på skomakarbacken i Grödinge-Näs

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar