Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



22 januari 2011

Dagboksinlägg 22 jan. 2011

Igår hade jag en skrivfri kväll som enbart ägnades åt filmtittande med familjen.

Vi startade med en fyratimmarsorgie med Superman returns. Helt okej film som barnen gillade starkt trots att de inte förstår språket. Själv är jag lite avig mot den här sortens filmer, men var tvungen att inse efter halva filmen att jag var minst sagt berörd. Med tårarna rinnande försöker jag få min dotter att förstå att jag gråter pga filmen, inget annat.

Sedan blev det "Spanglish" som jag sett minst två gånger förut och ändå gråter lika mycket varje gång. Adam Sandler tillhör en av mina absoluta favoriter och jag har nog sett allt han gjort...flera gånger.

Men den här gången såg jag den på ett annat sätt. Med manusförfattarögon...en minst sagt härlig känsla av lycka infann sig när min lärares teorier inföll en efter en. Skelettet vi alltid talar om satt bergfast och skapade en underbar film.

Ikväll är det dags för "Click" en film som jag faktiskt inte sett, och som innehåller Adam Sandlers härliga humor enligt vad jag förstår av trailern.

Imorse blev jag väckt klockan sex av en mycket, mycket tjatig sjuåring som envist frågade om han fick spela playstation. Gissa om jag lackade ur? "NEJ!" skrek jag till slut. "Låt oss sova lite mer. Spela på psp:t istället."

Han gav sig inte och till slut klev jag upp. Sju en lördagmorgon...jag dånar.

Nu känner jag mig trött och lite sliten, men huset är tomt och filmmanuset väntar plus lite pluggande av termer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar