Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



24 januari 2011

Nattinlägg 24 jan 2011

Dagen tillbringades i klassrummet där vi började med att ha en skrivövning om exstentialismen.

Min blev ett tänkt scenario i min film "Ett slag för mycket"

Det roliga med de här övningarna är att man får andras åsikter och tankevinklar på sin text, och dessutom får höra de andras texter som ofta hämtas från pågående projekt.

Efter övningen läste vi gemensamt igenom texter om extentialismen, och gissa om det blev tungvrickning och huvudbry. Många underliga ord att stansa in i hjärnan på en gång. Att samtidigt läsa högt och ta in texten blev en komplett omöjlig uppgift.

Efter att vi sett en film åkte jag hem med huvudet fullt av tankar om min film och en massa annat.

Barnen var de sist hemgående på dagiset, och Hampuz var vansinnigt trött och kinkig. Lilla hjärtat...

Efter en snabb raid på Ica for vi hemåt.

Ikväll fixade Peter käket medan jag försökte forma till en vettig sammanfattning tills på onsdag. Till slut insåg jag att den var för tunn för att visas upp och mejlade det till min lärare. Känns bättre att få ihop en redig sak och visa upp. Manuset har tjockat till sig och är uppe i drygt 150 sidor, men jag har inte fått till skelettet ännu.

Det här är ett nytt sätt för mig att jobba, och hjärnan kokar över emellanåt. Min vanliga metod är att flödesskriva och därefter sätta det på plats.

Nästa manus skall få ett skelett först, sedan text...

Nu är det snart dags att natta datorn och mig själv, men redan nu ser jag fram emot en härlig skrivdag all alone in the house.

Todelo allihop!

1 kommentar:

  1. Flödesskrivning kontra skelett låter väldigt intressant.

    SvaraRadera