Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



19 januari 2011

TEMA Åldras

Jag tycker att naturligt åldrande är vackert, och kvinnor som vågar trotsa modets vindlingar är modiga. Jag inbillar mig att naturen själv har kollat upp vad jag passar i för hårfärg och sedan fixat till det. I mitt fall är det just nu silverrandigt.

Min kära mor färgade håret i en massa olika kulörer tills hon plötsligt en dag gav upp kampen mot tant Ålder och anpassade kläder och hårfrisyr till det.
Det mörka nästan svarta håret är ersatt av silvervitt lite sprödare hår som gnistrar.

Ansiktet som fått utstå många timmar i solen när det skördas eller hässjas är lite, lite rynkigare, och kinderna har tappat den fornstora spänsten. Men hon är vacker! Så vacker att jag brukar säga det de få gånger vi har tiden att bara vara.
Barn och jordbruk river och sliter i oss, så de där magiska ögonblicken som jag verkligen ”ser” henne är få.

Ju mer jag skriver, ju mer inser jag att raderna likväl kunde vara skrivna av min kära dotter, men med en stor skillnad. Jag vägrar bli gammal i sinnet och klär mig fortfarande i tuffa jeans och tröjor som är köpta på barnavdelningen eller på Tradera där jag nuförtiden handlar nästan allt.

Fötterna har pressats ned i nätta högklackade skor, men skrikit av fasa och fått glida ned i de vanliga bootsen eller tennisskorna. Forever young…det är jag det.

Att vara färgglad gör mig lycklig i själen, och kläder tillhör ett av mina intressen. Som tur är verkar det som om lillstintan är likadan, och kanske, kanske Lilleman tillhör den delen också.

4 kommentarer:

  1. Önskar att jag kunde se mig själv i det grå som finns där under men det är inte jag. Vill inte heller anpassa mig vad gäller klädseln, bara små avsteg i vissa fall :-) Tycker också att ålder kan vara vackert annars.

    SvaraRadera
  2. Inget fel att vara forever young, tror många känner som du. Jag tycker själv min mor bara blir vackrare med åren.

    Ang. min egen text så skrev jag den utifrån en av mina påhittade karaktärer, som har en kris..:)

    SvaraRadera
  3. http://www.lyricsfreak.com/b/bob+dylan/forever+young_20021492.html
    Dagens Dylan-kommentar. :)

    Gillar betraktelserna och livsvisdomen i din text.

    SvaraRadera