6 januari 2011

TEMA Fräsa

Göran stannade bilen utanför det röda teglade huset, lade i backen och tittade noga åt alla håll så att inga barn var i vägen, sedan backade han sakta uppför grusgången och avslutade det hela med att dra i handbromsen.

Mycket nöjd med sig själv öppnade han hummande bakdörren och lyfte ut två stora papperspåsar fyllda av diverse matvaror. Innan Göran smällde igen dörren genom att kicka till den med foten grabbade han tag i en jättebukett med liljor i olika färger. Leendet på honom gick från ena örat till det andra, och han balanserade kassarna på varandra när han ställde dem på trappan.

”Pappa!” Dörren slängdes upp av lilla Stefan 3 år, och bakom honom skymtades Elin 5 år. ”Hej älsklingar har ni mamma därinne?” Stefan sprang så fort han kunde in i köket där Filippa stod och diskade. ”Mamma, mamma…kom får du se…pappa har kommit hem.”

Filippa torkade av diskskummet på handduken och följde efter sonen som ivrigt hoppade framför henne. ”Skynda dig!” Hon kisade lite mot solen som sken in i den inglasade hallen, och log när Göran såg så spjuveraktig ut. Han i sin tur stod med armarna bakom ryggen och gjorde sitt bästa för att hyssja ned barnen som skrek för att överrösta varandra. ”Pappa får jag? Snälla? Pappa!” Elins hårtofsar hoppade och de små händerna greppade ivrigt efter buketten som han gömde.

”Lugn nu!” Göran höjde rösten och fick tyst på barnen. Han vände sig till Filippa igen, och ställde sig på knä. ”Älskling…” Göran harklade sig och rodnade. ”Du vet att jag älskar dig, och har tänkt tillbringa resten av mitt liv med dig.” Han försökte ta av papperet på blommorna bakom ryggen, och fick hjälp av Elin. ”Tack gumman..” Göran nickade mot dottern. ”Var var jag nu? Jovisstja…” Han ändrade ställning lite. ”Jag är ingen rik man, och kommer nog aldrig att bli en storfräsare som din far, men jag lovar att älska dig tills jag dör.” Göran hade tårar i ögonen och harklade sig flera gånger innan han ryckte på axlarna. ”Ja det var väl vad jag ville säga…på ett ungefär…just ja…jag glömde fråga om du vill gifta dig med mig.”

Filippa ställde sig på knä framför Göran och pussade honom på det bara huvudet. ”Vännen, inte bryr jag mig om pengar på det viset. Pappa har ju ärvt det mesta av farfar.” Hon samlade barnen runt sig och pussade dem på kinden. ”Vad tycker ni barn? Är det dags att mamma och pappa gifter sig?” Ett tjut hördes från Elin och hon kastade sig runt halsen på Filippa. ”Ja mamma! Ja! Då vill jag vara brudnäbb som Pia var till sin syster.”

Göran reste sig upp och lyfte upp kassarna och bar in dem i hallen. ”Klart du skall vara det, och du min lille pilt.” Han tittade på Stefan och log. ”Du skall få en ny fin kostym som matchar min.” In med er nu. Jag har köpt din älsklingstårta så vi kan fira.

4 kommentarer:

  1. Bra text med varm känsla.

    SvaraRadera
  2. Visst är det härligt att ha hittat sin själsfrände? (ang underbar make)
    När jag var i din situation (ang läsning) läste jag där jag kom åt, på bussen, innan jag skulle sova, i väntrummet på vårdcentralen osv. Men det är en fröjd att få krypa upp i soffhörnet och veta att man får läsa tills man tröttnar:).
    Kram!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...