Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



8 januari 2011

TEMA Glädje

Jag måste erkänna att åren innan jag fyllde trettiosex var ganska enkla och innehöll mest träning och spring på discon.
Allvaret hade inte greppat tag i mig många sekunder, och förutom mammas dramatiska fall från hövagnen då hon var nära att dö, och min älskade farfars begravning var livet mest en kvickrotsdans och fylld av begär efter saker och att bli road.

Livet i Stockholm började tämligen dramatiskt med ett våldtäktsförsök, men jag tog inte till mig känslorna och skuttade glatt vidare, övertygad om att livet alltid var rosenrött.

Dunsen när jag landade var hård, och tuff. Det var bara att omdefiniera livet och hitta andra vägar.
Långsamt reste jag mig envist gång efter gång, läkarbesöken var som en lång svart pärlrad i mitt liv.

Med stapplande steg tog jag mig igenom det och hittade en annan väg att gå. Andra går till Gud och frågar varför, jag skrek i natten till stjärnorna och frågade ödet varför han valt ut mig.
Plötsligt vände allt och jag bar ett barn i min mage. Tårögd klappade jag och smekte om vartannat. Vågade knappt gå ut av rädsla för efterverkningar.

Dagen han kom ut från sin grotta i moderlivet fylldes jag av en enorm glädje och tacksamhet. Den natten låg jag och stirrade ut i sommarnatten utan att kunna sätta ord på min glädje. Tårarna flödade och euforiskt lyfte jag händerna mot himlen.

3 kommentarer:

  1. Ja vilken glädje! Verkligen!

    SvaraRadera
  2. Hej där! Satt idag och bildgooglade på sökorden "tatuering" och "namn" och fick upp denna bild på ditt vackra barn! Ville informera dig om detta då jag gissar att du nog inte vill att vem som helst ska kunna se bilden... Jag tänker då på pedofiler... :'( kanske går det att ta bort eller skydda bilden på något sätt?

    Med vänlig hälsning av omtanke
    Ida, mamma till tre små.

    SvaraRadera