27 januari 2011

TEMA miljöombyte

”Vi drar till fjällen med barnen. Åker skidor och njuter av snön.” Peter tittar på mig och ler sådär rart som bara han kan. Jag tittar tillbaka och funderar några sekunder på om jag hört fel. ”Fjällen? Men…”
Min blick glider till fönstret som nästan är täckt av snö, och de bautahöga drivorna som ligger på vår tomt. Träden dignar av vitt och fåglarna sitter som små ullkottar och burrar upp sig för att de fryser.

Vår kära bil står längst ut mot tomtgränsen, nästan på vägen för att jag överhuvudtaget skall komma ifrån tomten. Hade det inte varit för att jag måste köra den cirka 7 kilometer långa vägen till skolan med ungarna, så hade jag banne mig lagt en presenning över bilen och bojkottat den helt.

”Vad säger du då?” Peter väcker mig ur mina funderingar och jag skakar på huvudet. ”Nej, nej, nej det finns inte en chans att jag förpassar rumpan till ett ställe med ännu mer snö. No way!”
Jag trär på mig tofflorna som är gjorda av ull och en julklapp från min käre, sedan tar jag hans hand och drar med honom till ytterdörren, och sparkar upp den.

Dörren har som allt annat i huset blivit ovilligt att överhuvudtaget fungera. Numera kan inte barnen få upp den. Det är som om ödet talar om för oss morgon efter morgon att vi skall stanna hemma.

”Titta här! Snö, snö och mera snö…räcker inte det? Sedan har vi en lång backe bakom huset som vi kan åka pulka i.” Jag tar skyffeln och skottar med några snabba tag av bron som är täckt av ett femcentimetersdjupt vitt täcke.

Peter drar skrattande in mig i sin famn och pussar mig på munnen. ”Vi behöver miljöombyte.” Jag tar av mig de rosa varma stövlarna och jackan för att sätta mig vid bordet. ”Miljöombyte?” ekar jag och känner obehagskänslan krypa in i mig. ”Men…jag trivs här hemma, och barnen älskar ju inte precis att vara ute.”

För min inre syn ser jag Razmus motsträviga kamp varje morgon när vi skall iväg. ”Jag vill inte gå ut! Jag vill inte!” Han slåss och skriker högt.

Peter suckar djupt och tittar ut genom fönstret med längtande röst. ”Jag behöver miljöombyte, och att vara på ett ställe där jag inte kan jobba. Det har varit jättemycket med taket och allting hela förra året.” Det var bara att erkänna, jag var överbevisad, och i mars bär det nog av till Sälen.

9 kommentarer:

  1. Ja, där tänkte vi på liknande sätt. :)

    Jag kämpar verkligen för att kunna koppla av och mota bort måsten (som jobb och underhåll) HEMMA. Jag och maken påtalar ofta för varandra att det är ett viktigt mentalt mål.

    SvaraRadera
  2. Miljöombyte är viktigt för mig med :). Hoppas du får det bra i Sälen trots allt ;)

    SvaraRadera
  3. Ja, ibland undrara man...Miljöombyte, åka till samma plats som hemma? Nej, på vintern måste man till solen=)
    Jag hängde inte riktigt med på att hon först tar på sig tofflorna av ull, för att sedan gå ut och skotta, för att sedan ta av sig stövlar och jacka. Missar jag något däremellan?=)

    SvaraRadera
  4. En fin text om vardagen.
    Undrade också som Linnea om personen hade tofflor på sig och skottande?
    Alla är vi ju olika :)

    SvaraRadera
  5. Naturligvis har jag blandat ihop det. Tofflorna skall av och stövlar på.

    SvaraRadera
  6. fjällen är ju underbar.
    Vi jag och Ester åker till Sälen i april längtar.

    bra text som vanigt

    SvaraRadera
  7. Bra text o visst är det skönt att komma dit inga måsten finns, vart det än är.

    SvaraRadera
  8. Anitha, du har ett uppdrag att utföra:). Titta in på min blogg så förstår du!

    SvaraRadera
  9. Jag gillar verkligen de små ullkottarna - (g)ulligt. Snön gör sig för övrigt mycket bättre i fjällen än på uppfarten och över bilen. Enjoy!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...