Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



22 januari 2011

TEMA Piller

Hector tittar sorgset på Emil och slår ut med händerna. ”Det är kört, vi kommer inte längre” Stenpartiet de följt tar slut vid en hög klippa. Hectors händer följer klippans skrovliga yta för att leta några utskjutande delar att placera händerna på, men den är slät som ytan på en spishäll.

Emil gräver i fickorna på de dyra mycket speciella byxorna och hittar ett vitt fyrkantigt piller som han lägger i handflatan. ”Det här är det sista.” Hector studerar omgivningen för att kanske hitta något alternativ.

”Så många timmar förgäves.” Han försöker få fäste med foten, men misslyckas gång efter gång. ”Vi kan vända tillbaka.” Emil tittar uppfodrande på Hector och har redan vänt sig om. ”En Samuelsson ger aldrig upp, det vet du.” Hector lägger handen på broderns axel och ser allvarlig ut. ”Pappa skulle aldrig gett upp.”

När pappan kommer på tal blir Emil ledsen och har svårt att svälja. ”Han var ju en jävla superman. Det fanns väl ingenting som var svårt för honom?” Hector blundar och ser pappan framför sig, lång och fylld av en inre glöd som tvingade pappan att vara i ständig rörelse. ”Han var faan i mig övermänsklig. Du har rätt, vi kan nog inte jämföra oss med någon som han.”

Emil sträcker fram pillret till brodern. ”Du får det, jag klarar mig.” Hector tittar en lång stund på Emil innan han stoppar in det och sväljer.

Några timmar senare är de tillbaka i staden och svänger in på gatan där de bor. Henrik tar Emils hand och stoppar honom. ”Berätta inget för mamma.” Emil skakar på huvudet. ”Jag lovar.”

5 kommentarer:

  1. intressant
    Vad gör dom?
    vad för piller tog dom?
    bra

    Tack för kommentarerna och trevlig helg

    SvaraRadera
  2. Lite lösryckt kanske, känns som en del av en längre text. Intresseväckande, man vill veta mer om dem.

    SvaraRadera
  3. Jag undrar också vad de gör. Håller med Pia (igen :-)), intresseväckande.

    SvaraRadera
  4. Skulle vilja ha mer kött på benen, mer kunskap om det runt omkring - vad och varför. Kommer kanske, eller?

    SvaraRadera