Måste säga att det är en underlig känsla att sakna förmågan att känna hetta eller kyla. Oavsett om jag placerar handen på din hud eller en isbit så känns det likadant.
I mitt inre bubblar det desto mer då du rör mig. Mina ögon blir känselspröt och jag får lyssna noga på din ton då du träder in i huset på kvällen.
Du säger att jag är en häxa och borde brännas på bål, att jag saknar det viktigaste här i världen, samtidigt som du slår mig över kinden och skapar märken.
En gång i livet fanns ljus och styrka i mitt liv, och glädje massor av glädje.
Jag och barnen kunde ibland dansa hela eftermiddagarna. Runt, runt gick det med musiken på högsta volym.
Du satt oftast tyst i soffan och tittade på…med munnen hårt hopknipen.
Efter olyckan finns ingen glädje, och huset är tomt. Bara skuggan av dig lever kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Jag läser just nu Märta Tikkanens "Män kan inte våldtas" och detta hade kunnat vara en beskrivning av huvudpersonens relation till sin ex-man.
SvaraRaderaTung stämning i texten. Ser framför mig hur ni dansade. Olycksbådande.
SvaraRaderaBra text. Lite ruskig och en verklighet för många. slutet "Bara skuggan av dig lever kvar" så bra, så talande.
SvaraRadera