Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



11 februari 2011

Dagboksinlägg 11 feb

Fredag älskade fredag.

Snö, hatade snö.

Det sista vi gjorde innan vi lade oss inatt var att skotta bort ett ca trettio centimeter djupt snölager på tomten.

Det första vi gör på morgonen är en repris av gårdagen.

Jag beslöt mig redan tidigt imorse att stanna hemma. Barnens dagis är inte livsviktigt, och deras säkerhet är viktigare. Risken att hamna i diket var mer än 50 procent vilket jag anser är åt skogen för mycket. Förresten kommer jag inte ut från vårt bostadsområde eftersom ingen skottat vägen.

Nåväl, Peter for iväg klockan sex efter att vi skottat av någorselunda. han har fyrhjulsdrift och tuggade sig ned till stora vägen. Bredvid sig hade han Razmus som skulle till skolan.

Jag gick in och tände en brasa eftersom vi hade kallt efter strömavbrottet, men såg att granntjejen fastnade med bilen i drivorna och gick ut för att hjälpa henne.

Barnen satt och åt frukost.

En timme senare kommer jag in frusen och iskall om hakan. Det stormar ju också. Bilen kom loss till slut och slirade ned till stora vägen. Pia var jättetacksam över hjäpen hon fått.

När jag kommer in har Lilleman hällt ut k-flingor på bordet och sitter och äter dem.

Det var bara att plocka fram sopen och städa, både unge, golv och bord.

När jag tittar ut ser jag att fågelmaten är slut och pulsar ut med nytt. Det tog inte många sekunder innan ekorrar och fåglar invaderade matningsstället.

Nu tittar ungarna på film, jag skriver och elden sprakar hemtrevligt i braskaminen.

Och utanför fönstret...har ytterligare 20 cm snö lagt sig på marken, och drivorna byggs på så de blir meterhöga.

2 kommentarer:

  1. Skönt att du alternativ och kan stanna hemma. Kaos för många idag och skotta snö är hälsosamt ;). Använder boooom-sajten som inspiration ibland men igår var det tvärtom, såg bilderna efter jag skrivit texten om lilla kalle. Make it happen. Ta tag i din uppfinning!

    SvaraRadera
  2. Anitha, du trodde väl inte att du skulle komma undan mitt 80-talsrace? Kolla på bloggen *fniss*

    SvaraRadera