Aldrig får man vara riktigt glad...
Zabine skulle på födelsedagskalas hos sin kompis idag, men har drabbats av en elak magbacill och blir hemma. Lilla, lilla gumman...
Inatt skrev jag på manuset tills klockan ett då ögonen trillade ihop av sig själv. Antagligen beror det på skottandet.
Imorse var det dags igen...gick upp åtta, käkade frukost och hoppade i overallen för att gå ut till det vita eländet därute.
BILD: Vår byväg är omgiven av höga drivor av snö.
Fyra timmar senare fick jag äntligen gå in.
En snäll granne hjälper oss med sin snöslunga för snön har blivit oss övermäktig.
Nu skall jag skriva på manuset igen.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen
Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Tålamod är ordet.
SvaraRadera