Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 februari 2011

TEMA Att förödmjuka

”Hörru Lisa? Är inte det där din farsa?” Lisa vänder sig häftigt om och ser familjens stora Zafira glida sakta nedför gatan. Hon stampar hårt i marken och kastar tillbaka det långa ljusa håret som glidit fram över hennes knappt skylda bröst. Lisas nyinköpta klänning når nätt och jämt över hennes fasta 13-åriga rumpa och de röda högklackade skorna ger fortfarande skavsår och är lite vingliga eftersom de är nya.

Den silverfärgade alltför välbekanta bilen stannar några meter från ungdomarna, och en ruta åker ned. ”LISA!” Pappans ton är sträng och hon vågar inte göra annat än att svara. ”Ja pappa!” Lisa går närmare honom med osäkra steg. Hon tittar ned i backen och följer trottoarens kant med blicken fram till bilens däck. Lisa hör en bildörr öppnas och frasandet av kläder. I hennes synfält kommer två kängförsedda fötter. De brunsvarta snörena är perfekt knutna med två exakt lika stora rundlar.
”Vad i helvete har du på dig? Du ser ut som en hora!” Hans arm sliter tag i det ljusa håret och hon nästan flyger in i baksätet. ”Tänk om din mamma sett dig sådär? Så respektlöst av dig!”

Pappan slår igen bakdörren med en smäll och sätter sig i framsätet. Med fingret hårt tryckt på fönsterhissen lutar han sig ut för att skrika till ungdomarna som står en bit bort. ”Vad faan glor ni på? Akta er så att jag inte berättar för era föräldrar vad ni sysslar med.” Pappan drar med handen över det tunna håret och vänder sig bakåt till dottern. ”Vad har du att säga till ditt försvar Lisa?”

Dottern vänder sig tårögd mot rutan och säger med darrande läppar. ”Hur kan du förödmjuka mig så pappa? Jag HATAR dig! Mamma hade aldrig gjort så här, aldrig.” Lisa slår med knytnäven mot förarsätets baksida. ”Jag hatar dig! Jag önskar att det var du som dött istället för mamma.”

Pappan vänder sig framåt och lägger i en växel. Han kör under total tystnad de fem kilometrarna hem till det stora huset han köpt för barnens skull, och öppnar bakdörren när de kommit hem för att släppa ut dottern. De blåa ögonen är fyllda av sorg och stegen är tunga. ”Gå upp till ditt rum.” Pappan pekar med fingret som darrar. ”Jag kommer snart…”

Han öppnar sakta dörren till vapenskåpet som är låst med dubbla lås för säkerhets skull och plockar fram en svart liten pistol. Pappan smeker ytan på den och lägger i fyra krutfyllda hemgjorda skott, sedan riktar han vapnet mot sin panna.

6 kommentarer:

  1. Gillar biten när hon går med ögonen i backen och får se hans kängsnören. Gillar inte slutet. Är det trovärdigt?

    SvaraRadera
  2. Jag tror att du kan använda pappans aggressivitet i slutet av berättelsen på något annat sätt.

    SvaraRadera
  3. Tycker att början är bra, men slutet blir rätt märkligt.

    SvaraRadera
  4. Jag tänkte att det inte är lätt vare sig för pappan eller dottern i den situationen. Men med det slutet undrar jag...

    Kanske hade berättelsen varit ännu bättre utan sista stycket. Räcker ändå.

    SvaraRadera
  5. En läsare tycker inte om slutet. Jag svarade henne så här:

    Slutet är inte riktigt solklart. Sköt han sig? Eller lade han ner pistolen och gick upp och bad dottern om förlåtelse?
    Det ligger i läsarens fantasi att bestämma det.

    SvaraRadera