Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



13 februari 2011

TEMA Att tolerera

Kalle tittar sig runt i rummet som för närvarande befinner sig i totalt kaos. Det vackra antika bordet är översvämmat av flaskor som druckits ur, och eleganta glas blandar sig med plastmuggar som både ligger och står upp. Mattan under bordet är fylld av röda vinfläckar som torkat in, och halvätna chips som trillat ned från dreglande munnar.

En dörr låses upp, och Kalle hör mammans taktfasta klickande från skorna. ”Klick-klack, klick- klack ” låter det. Ibland funderade han på varför hon aldrig kunde frångå sin vana, och för en gångs skull ta på sig ett par bekväma tennisskor.

Kalle känner och hör när hon kommer in i rummet. Med ryggen fortfarande mot henne viskar han ett lågt ”Förlåt, grabbarna och jag tittade på film.” Kalle minns varje scen från filmen de såg. Kvinnornas agerande hade snabbt förvandlat de fyra männen till dreglande hundar. Under höga rop tittade de på porrfilmen och önskade allihop att de var med i den.

”Kalle för i helvete! Jag tolererar att du har en grabbkväll och att det blir lite chips på golvet, och några extra glas att diska. Men det här…” Hon drar med handen över bordsskivan. ”Fattar du hur dyrt det här var? Och mattan…”
Mamman vänder sig till honom och lägger med allvarlig min en hand på Kalles axel. ”Gubben…du är tjugosju år och borde ha skaffat ett eget hem för länge sedan. Mitt förslag är att du per omgående uppsöker en bostadsagent.”

Hon väntar inte på hans svar, bara skyndar sig ut ur rummet. Inifrån köket skriker hon ett högt. ”Du städar upp det där innan du lämnar rummet!”

12 kommentarer:

  1. Misserabelt, man lider med alla inblandade.

    SvaraRadera
  2. Jo, kanske dags att flytta och växa upp. Rös av en ilning av pinsamhet.

    SvaraRadera
  3. Det finns en gräns för vad man ska tolerera. Här har den tydligt passerats (enligt min åsikt).

    SvaraRadera
  4. Det var nog på tiden. Har någon som stått ut så länge slutligen kraft att ryta så är det bara att applådera.

    Puffar sällan så nu kikade jag bakåt. Din "Ta ett beslut" är mycket bra! :)

    SvaraRadera
  5. Oh, jag har lite svårt att tolerera Kalles beteende. Fast är det månne hans mamma som tolererat för mycket? Hur som, välskrivet!

    SvaraRadera
  6. Gillar bilden jag får av det grisiga bordet och mattan. "Dreglande" en gång för mycket.

    SvaraRadera
  7. Inte en dag för tidigt att bli vuxen.

    SvaraRadera
  8. Verkligen på tiden att han får bli vuxen, ska han dregla får han väl göra det över sånt han sparat ihop till själv.

    SvaraRadera
  9. Ingen lätt sits varken för honom eller henne... Jobbigt, bra beskriven sunkighet.

    SvaraRadera
  10. nä jobbigt, Ester åker ut :)
    Bra beskrivet

    SvaraRadera
  11. Trodde först att Kalle var mycket mycket yngre och att det var första porrfilmen han såg. Bilden förändrades när jag insåg att han var betydligt äldre och bara bortskämd.

    SvaraRadera