Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



25 februari 2011

TEMA Befordrad och öka tempo

”Om du ökar takten blir du befordrad” Sade den korpulente mannen och gnodde intensivt med trasan på ett ställe på väggen. ”Cheferna uppskattar när vi är snabba, så öka tempot lite.”

Jag tittade uppgivet på den enorma väggen i tunnelbanevagnen och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Orden som någon sprayat dit gjorde ont i mig trots att de kanske inte var ämnade för mina ögon. Styrkan och klangen i det de gjort gav mig rysningar. Vart var världen på väg? Hur skulle vi små ynkliga väsen kunna stoppa denna grymhet som rotades i barnaår?

Mannen vid min sida fortsatte sitt putsande och försökte hjälpligt dra ihop tyget på dynorna gapade och visade innandömet. Någon hade använt golvet som urinoar.

Suckande satte jag mig ner på en av de få platser som inte massakerats och tittade mig omkring. Krossade fönster bågnade utåt med spretande skärvor som ännu inte lossnat och ramlat ner på marken utanför. De vackra reklambladen där solen strålade över en man med sin dotter gåendes på en strand var fyllda av ord som skrämde.

”Sådär får du inget gjort!” Mannen som jag inte ens fått något namn på bröt på ett annat språk, och hans svettstank nådde fram till min näsa. ”Jobba, jobba, jobba!” Mumlande för sig själv vände han ansiktet mot väggen och fortsatte sitt gnoende.

6 kommentarer:

  1. Jag får en lite tung känsla i bröstet av den här scenen.

    SvaraRadera
  2. väcker en känsla av ledsenhet i mej! bra skrivet

    SvaraRadera
  3. Intensivt och närvarande. Lite jobbigt tema så klart men de behöver också få ord.

    SvaraRadera