Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



28 februari 2011

TEMA Igår och observera

Det är med stor sorg i hjärtat som jag konstaterar att vår äldsta son nog antagligen lider av någon bokstavskombination. Vi har kontaktat psykolog och diskuterat med skolan, och…ja nu är det bara att vänta…

Razmus är en underbar liten sötnos som föredrar små sällskap framför stora, och har ett explosivt temperament som splittrar familjen i två delar ibland genom sitt beteende.


Det vi som lekmän har märkt är att socker för honom är lika med knark för andra.
Igår var det kalas för vår lilla ängel som imorgon fyller sex. Efter att Razzel vräkt i sig kakor sprängfyllda med socker blev han hyperaktiv och studsade mellan golv och tak. På det blev han otrevlig i mun och elak mot sin lillasyster som naturligtvis blev ledsen.

Hå, hå ja,ja…det blev till att sitta och diskutera med barnen när alla åkt, och stämningen var allt annat än munter.
Jag själv har aldrig haft dessa underliga trippar pga socker, men jag har läst och läser just nu att det tydligen diskuteras en hel del om det här.
Sant eller inte sant? Ja, jag kan väl bara konstatera att i vårt fall stämmer tesen att barnet kickar på socker, och blir ursinnig när det tonar av.

Jag har observerat barnen en längre tid och insett att vi proppas fulla av socker från första levnadsåret. Visst är det skrämmande?

7 kommentarer:

  1. Jobbigt :/ Har själv inga barn, men många vänner har det och de ger barnen knappt socker. Bara enstaka gånger.
    Ang. din kommentar på mitt inlägg var det inte från boken, kanske bli en fortsättning :)

    SvaraRadera
  2. Visst är det skrämmande. Och tufft. Sänder min varmaste medkänsla.

    SvaraRadera
  3. Jobbigt minsann men tursamt att det uppdagas nu så R kan få en lika stor chans till sin framtid som alla andra med stöd och eventuella behandlingar. Socker finns i allt. En smakhöjare som mosas in i det mesta. Önskar dig all lycka och tålamod. För det behövs! Kram

    SvaraRadera
  4. Ja, det är väl så vissa är närmast allergiska mot socker, andra kan käka ett ton. Håller tummarna för att allt ska gå bra!

    SvaraRadera
  5. Jag skickar också en tanke av medkänsla. Hoppas på att det ska gå bra.

    SvaraRadera
  6. Ja, det är jobbigt med allt socker som ligger gömt i de mest otroliga matvaror. Håller tummarna.

    SvaraRadera