Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



11 februari 2011

TEMA Intelligens

”Sådant där kan en apa måla” Ola ler hånfullt och pekar på Pias verk. Den lilla flickan försöker dölja det hon målat med sin späda kropp, men skjuts iväg av den betydligt större klasskompisen. Han lägger fram en teckning fylld av skjutvapen, bilar och motorcyklar på bordet. ”Titta! Så här skall det se ut.” Ola pekar med hela handen och tittar kaxigt på Pia.

Fröken kommer fram till barnen och drar fram målningen som Pia om igen döljer. ”Får jag se gumman?” Hon spärrar upp ögonen av förvåning. ”Men Pia, har du verkligen gjort det här? Den…den…den är underbar! Vilka färger, vilken härligt komposition av cirklar.” Hon böjer sig ned mot flickan och rufsar om i hennes hår. ”Det här gjorde du bra.”

Fröken smeker Pias kind och vänder sig till Ola. ”Jag kan tala om för dig att apor är intelligenta varelser som kan både det ena och det andra.” Hon lägger handen på hans axel. ”Du skall aldrig nedvärdera andras skapanden på det där viset. Smaken är olika Ola, det lär du upptäcka när du blir vuxen.

Kalle som praktiserar i klassen lyssnar uppmärksamt på diskussionen, och ler i smyg när han hör fröken Marias ord.

7 kommentarer:

  1. Vilken bra lärare, vad glad jag blir. Tänk vad många som fått sin skaparglädje och kreativitet (för)störd av andra, som tror sig veta bäst.

    SvaraRadera
  2. bra.
    Håller med Pia

    Ut och skotta med dig nu.
    Jag ska försöka hitta min bil jag.
    Den syns faktiskt inte.

    SvaraRadera
  3. Ja, det finns många sätt att "tvåla till" varandras skaparlust.

    SvaraRadera
  4. En sån där liten Ola finns på alldeles för många ställen. Tur att det ibland finns en fröken Maria nära! Gillar texten.

    SvaraRadera
  5. Söt historia från skolvärlden. Man blir glad i hjärtat.

    SvaraRadera
  6. Hårdför raggningsteknik;) Det är något sorglustigt med hela skolsituationen blir man påmind.

    SvaraRadera