Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



1 februari 2011

Tema Kunskapslucka

Angela Manning var endast en hårsmån från döden den där vackra sommardagen i juni. Lastbilen som kom i full fart mot henne skulle precis mangla ned den lilla vita polon i asfalten när hon vred på ratten och körde ned i diket.
Skakande av skräck kröp hon ur vraket som snurrat ett antal gånger runt sin egen axel. Mörbultad, men vid liv.

Lastbilschauffören hängde ut genom sidofönstret, och Angela såg massor av blod.
Haltande och snurrig i huvudet drog hon sig uppåt, uppåt för att försöka nå mannen. Angela var väl förberedd efter flera timmars intensiv träning av att rädda liv. Jobbet som ambulansförare innebar många träffar med dödens passagerare.

Plötsligt öppnade han ögonen och sträckte sig mot Angela. ”Hjälp mig” stönade mannen svagt och svimmade igen.

Väl framkommen öppnade hon dörren försiktigt och tog emot honom när han ramlade ut. ”Vi måste få bort dig från bilen.” viskade hon och gjorde precis som hon lärt sig.

När mannen låg på backen och hon lagt honom i framstupa sidoläge insåg Angela att han inte andades. Snabbt lade hon honom på rygg och gjorde sig beredd att ge konstgjord andning, men allt precis allt hon lärt sig var borta, och hjärnan tycktes tom och öde.

Angela satt vid mannens sida när ambulansen med hennes kollegor anlände. Hon stirrade rätt ut i ingenting och mumlade samma ord om och om igen.

8 kommentarer:

  1. jadu, så kan det nog bli.
    Ibland försvinner allt
    bra

    SvaraRadera
  2. Usch vilken hemsk situation att få hjärnsvacka på! Skulle lida hela livet om han gått bort! Gripande variant på kunskapslucka. Ryser fortfarande vid tanken, usch!!

    SvaraRadera
  3. Undrar vad hon mumlade och om det fanns någon förklaring till minnesluckan.

    SvaraRadera
  4. Otäckt och sorgligt. Förklaringen till minnesluckan måste väl helt enkelt vara hennes egen chock, eftersom hon själv var med i olyckan.

    SvaraRadera
  5. Vem ringde efter ambulansen om hon låste sig?

    Som ambulansförare borde hon nog tänkt Hjärtkompression, innan konstgjord andning. Ingen andning, innebär ingen puls.

    Trovärdigt att hon skulle handla irrationellt. Bra text för övrigt.

    SvaraRadera
  6. Undrar också vad hon mumlade. Intressant, man tycker att kunskapen borde sitta där, att handlingen blir automatisk om man jobbar som ambulanspersonal. Jag tror också på chocken som anledning.

    SvaraRadera
  7. Instämmer med Feffe. Läskigt till tusen.

    SvaraRadera
  8. Bra skildring av en typ av kunskapslucka. Och man kan nog aldrig veta hur man reagerar i en krissituation. Även ambulansförare är människor!

    SvaraRadera