Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



18 februari 2011

TEMA Sakta ner

I samma ögonblick som Per såg cykeln saktade han ner, men gasade sekunden efter på igen. Han såg den rundade baken och de fasta skinkorna studsa på näthinnan en lång stund efter att han passerat.
I backspegeln såg Per håret fladdrande leka med vinden, och han anade ett leende fyllt av frihet.

Tveksamt saktade han ner igen, väntade tills hon passerat hans bil och lade sig precis bakom. Så enkelt det skulle vara att nudda den vita huden med handen. Per ryste av välbehag, och genomfors av en darrning i underlivet.
Plötsligt tittade flickan bakåt och vinglade till lite, men rätade strax upp cykeln igen. Han kunde se de spända käkarna och förstod att hon blivit rädd.

Svärande över sin oförsiktighet trampade han lätt på gasen och for förbi henne för tredje gången, men precis i det ögonblicket han passerade framhjulet gläntade han på dörren och hörde några sekunder senare ett högt metallgnisslande. Belåtet lade han i bromsen.

Flickan flög över styret och hamnade på vägen framför honom. Det hela utspelade sig i ultrarapid i hans sjuka hjärna, och tanken på vad som väntade fick honom att le.

När Per klev ur bilen skrek flickan av skräck och försökte trots skadan i huvudet och knäna släpa sig bort från platsen. Han gick sakta efter henne och tittade sig noga runt i omgivningen rädd att ha vittnen. ”Jag gör dig inte illa om du håller tyst.” Pers skrapiga, nasala röst fyllde det tomma utrymmet mellan bilen och flickan. ”Jag skall bara känna lite.”

2 kommentarer:

  1. Måste nästan värja mig mot denna text. Det första jag tänker på är flickan Engla. Det måste varit så ungefär det gick till.

    SvaraRadera