Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 februari 2011

TEMA Ta ett beslut

”Raljerande?” Stina smakade på ordet och försökte tänka sig det i sin text. Hon skakade på huvudet ”Nä…det låter för underligt” Stina vred in pennan i håret och lade fundersamt pannan i veck ”Skroderande?” Hon skrev in ordet i texten, höll den en bit ifrån sig och funderade, skakade på huvudet och suddade.

Under tiden Stina satt med brevet framför sig tittade Uno in på henne från verandan. Han såg solskenet leka i det silverstänkta håret, och skuggorna täcka in hennes älskliga ansikte. Uno log och stampade av sig snön. Han gled ut över trädgården med blicken och såg att vårens första snödroppar kämpat sig fram genom isen. För en kort sekund tänkte han plocka dem, men mindes Stinas ovilja att ta in blommor i huset.

Stina suckade och skrev in ordet hon trodde passade bäst, sedan vek hon ihop det vita arket och sköt ned det i kuvertet. Med tungan som redskap förseglade hon det.

Stina hörde stampandet på bron och ropade till honom innan han ens klivit in genom dörren. ”God morgon älskling! Kaffet är färdigt, det är bara att sätta dig.”

Uno slog sig ned på den gamla träsoffan som en gång agerat säng till hans förfäder. ”Vem skriver du till?” Stina låtsades inte höra frågan och gick till skafferiet för att hämta sockret.
Han tog tag i hennes hand när hon sträckte fram sockerskålen. ”Vem Stina?”

Hon snappade åt sig en kaka och bröt den i två halvor. Hällde kaffe i sin kopp och lyfte det till sin mun. Tog sats, men tystnade innan första ordet var sagt. Stoppade i sig ena halvan, sedan den andra.

Uno reste sig irriterat upp och lämnade bordet för att snabbt dra på sig skorna och gå ut igen. Han stampade extra hårt på verandans trädäck och Stinas ögon fylldes med tårar.

8 kommentarer:

  1. Vem skriver hon till? Gillar som man säger på facebook.

    SvaraRadera
  2. Samma fråga här :-). Fint beskrivet, med många bra detaljer.

    SvaraRadera
  3. Undrar mest vad hon skrev...
    Gillar dramaturgin. Lite söndagssläpande och mysig. Fin

    SvaraRadera
  4. Fin bild, men jag förstår inte vad hon skriver.

    SvaraRadera
  5. Fint. Lämnar många frågor obesvarade.

    SvaraRadera
  6. Hejsan igen :)
    Som sagt, lekte också med barkbåtar som liten och snubblade imorse på det här. Kreativt och barkbåtigt i nya former. Enjoy ;)

    http://www.booooooom.com/2010/07/26/little-drifters-trout-lake-booooooom-craft-boat-gallery/

    SvaraRadera