Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



23 februari 2011

TEMA Utväg och Godkänd

”Sansa dig, du hinner.” Jag kastar ett snabbt öga på mannen som sätter en hand i mitt bröst och stoppar mig. Irriterat skjuter jag bort hans skitiga, ärrade hand och fnyser högt. ”Vad vet väl du? Sådana som du behöver väl aldrig stressa…ni bara går där med öppen hand och tigger från oss som försöker kämpa oss fram i djungeln av måsten.”
Han ser ut som en fisk när han kämpar för att få luft och jag ler inombords. Nu fick han så att han teg den där lismande tiggaren som alltid kom sättande efter mig när jag väntade på pendeltåget.

Jag hör stegen från honom bakom mig, och är inte alls beredd på det som händer. Mannen ger mig en hård knuff i ryggen så att jag nästan ramlar ned på skenorna. Han tittar argt på mig och när jag ser att nästa knuff är på väg duckar jag och kastar mig åt sidan. Utgången är alldeles för långt bort, och jag ser ingen annan utväg än att svinga min älskade dator mot hans kropp. ”Dunk!” låter det och jag gråter inombords av förtvivlan när jag hör ljudet. Säkert går den i tusen bitar och kommer att vara oanvändbar forever.

Som i ultrarapid ser jag honom ramla omkull, men fångas upp av en förbipasserande man som stått en bit ifrån och sett hela scenen. ”Den där svingen var fullt godkänd, men du kanske skulle ta och tänka till ett varv extra? Om han ramlar ned på spåret förvandlas du på några sekunder till en mördare.” Mannen borstar av tiggarens rock som är ordentligt luggsliten och vänder sig till mig igen. ”Kan ni inte bara inse att världen består av olika sorters människor, och att det val man själv gör inte alltid är rätt?”

Jag studerar mannen framför mig och inser att han har rätt, men kan ändå inte låta bli att munhuggas lite med honom. ”Hur kan det vara okej att vissa skall göra rätt för sig, medan andra glider fram genom livet med uppbackning av samhället. Hjälp mig förstå varför man inte får stå för sitt val?”
Tiggaren hötte med handen mot mig och började skrika okvädingsord och såg smått galen ut. ”Din jävla översittare. Som om du inte tar emot hjälp från samhället…barnbidrag, bostadsbidrag, rutavdrag…vill du att jag skall fortsätta?”
Som tur var kom mitt tåg precis då, och jag hoppade lättad på det med huvudet fullt av tankar.

1 kommentar:

  1. Mycket tänkvärt. Jag tror texten blivit dubbel, eller är det tänkt så? Jag bortsåg från det och tycker du får MVG direkt!

    SvaraRadera