Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



20 mars 2011

Dagboksinlägg 20 mars

Tänk vad åren kan rinna tillbaka fort när man träffar gamla vänner.
Jag träffade Maria och Pia igår på cafet Tewes som en gång i tiden var min arbetsplats.
Times goes around .
Vi kramades och studerade varandras åldrade ansikten medan minnen av svunnen tid snabbt letade sig fram i våra munnar.
Tyvärr hade de inte så mycket tid som vi egentligen behövde, men jag for därifrån med ett leende. Glad att jag följt min första impuls att ringa upp dem.

Nu har vi lovat varandra att träffas i sommar.

Jag hämtade dottern och for vidare till vårt lilla miniköpcentrum Variant för att undersöka huruvida det fanns snygga kläder till henne och mig.
Som vanligt hittade jag kläder till oss båda, och skrattade när vi gick ut därifrån en timme senare med kassarna fulla. Hur skall jag kunna låta bli att köpa en snygg behå som kostar bara femton spänn? Eller en polojumper till mig och stumpan för 49:-/st ?

Just när vi passerar utgången ringer min gamla väninna Kicki och säger att hon är på väg till Söderhamn och vill ses. Det är bara att packa sig in i bilen, lämna av stumpan, och åka de femton kilometrarna till stan igen.

Kicki är sig lik, och vi babblar på. En stor sorg breder ut sig i mig. Tänk att jag missat så mycket under åren borta i Stockholm. Jag skulle så gärna velat finnas till hands när de gick igenom brustna kärlekar och lyckan med nyfödda barn.
Eftersom jag höll mig ifrån Söderhamn kom jag ifrån mina kombattanter…mina vänner i ur och skur. Istället har jag sökt febrilt efter nya i Storstaden där klimatet stundvis är grymt tufft. Killkompisar samlade jag på mig som flugor på en sockerbit, men tjejkompisar var inte alls lika lätta att få, och jag jämförde ju alltid med de jag haft.

När jag några timmar senare går ut och går med hundarna hemma i barndomshemmet tycks sorgen ännu större. Livet hemma i Myssje var fyllt av så mycket trygghet och styrka, något jag sedan ivrigt sökte tills jag hittade den hos min karl, och i vårt underbara Grödinge. Min uppväxt med massor av djur och natur inpå knuten och i mitt hem gav mig massor av kärlek.

Inatt har jag knappt sovit någonting eftersom lilla Hampuz vaknat gång på gång av värmen som brett ut sig i huset. Det var en mycket trött Anitha som öppnade ögonen imorse, och Lilleman är minst lika pömsig.

Om några timmar skall vi åka hemåt. Solen strålar från en klarblå himmel, och snön gnistrar som kristaller.
Men när snön smält bort, och blommorna tryckt sig upp ur isiga marker kommer jag tillbaka till Söderhamn, och då mina vänner…då skall vi samla alla gamla vänner till återvändarfest.

Ha en underbar dag!

1 kommentar: