Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



28 mars 2011

Dagboksinlägg 28 mars

Idag var bara halva klassen på skolan, och vi pratade om att skriva Treatment, och hur man gör för att få sina manus såld i Sverige och utomlands. Det är som ett yttepyttelitet nålsöga som man skall pressa sig igenom, och helst av allt skall man känna någon inom branschen som kan hjälpa till med att föra en framåt.

I ett treatment skall det finnas vissa delar, och en av dem är den sk storyn.
Jag började skriva på mitt treatment, men hann inte på långa vägar skriva färdigt det.

Ett hett tips för att synas over there är att delta i manustävlingar som anordnas då och då, men då måste ju texten vara på engelska.

Ja som ni förstår var huvudet fullt av tankar när vi tittade på dagens film som var Hitchcocks Vertigo.
Som liten läste jag alla hans böcker och älskade dem, men filmerna har jag inte sett. Jo Fåglarnas med Tippi Hedren som skrämde skiten ur mig. Jag har faktiskt inte sett hela filmen en enda gång eftersom de där kusliga scenerna varje gång får mig att stänga av filmen. Ibland kan jag komma på mig själv att bli rädd när en stor mängd fåglar sitter i min närhet och skränar.

Min förkylning har eskalerat och just nu sitter jag och snörvlar med näsan full av näsdroppar.
Nässköjlningskannan som införskaffades för några månader sedan står anklagande på kanten av handfatet, och jag skall väl ta tag i det där igen, men tiden finns inte riktigt just nu.

Fr.o.m imorgon kommer jag att vara på Razmus skola för att kolla upp den lille så att han inte fortsätter terrorisera sina klasskamrater. Han blev mobbad i sexårs, och har på något underligt sätt vänt på det där och blivit den som mobbar, eller…i alla fall terroriserar. Jag skall sitta på skolan och skriva på filmmanuset medan Razmus har lektion, och följa med ut på gården, men framförallt se till att han sätter på sig överdragsbyxor och går ut…något som lärarna tampats med hela vintern.

Nu skall jag dyka in i manuset igen, och försöka trycka ihop en helskottas massa sidor till ungefär hälften. Vissa har svårt med att skriva, jag har svårt med att inte skriva för mycket. Min lärare bara skrattar åt min drivenhet, och tycker det är kul.

Ha en underbar kväll.

1 kommentar:

  1. BRA att du tar ditt ansvar som förälder angående mobbingen. En stor eloge till dig för det! Lycka till med manusskrivningen!

    SvaraRadera