Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



26 mars 2011

TEMA Avbruten

När de första strålarna väckte mina slumrande lemmar öppnade jag skrymslena för att släppa in dem. Min mörka yta drog till sig värmen, och de gråa, ulliga avkommorna brast ut i körsång över hela min gestalt.

En kvinna stannade och beundrade mina små barn, klättrade uppför stammen, och bröt av mina armar där de satt fast.

Jag grät när hon samlade ihop mina små i en stor kvast, och gick iväg.
Vad hade hon för rätt att stjäla det käraste jag har?

Solen gladde mig inte längre, och jag försökte tvinga mina små att stanna kvar i sina bruna knoppar, men vad har jag för makt? Jag är ju bara ett träd bland andra träd, dömd att lyda under mänskliga gärningar.


7 kommentarer:

  1. Tog ett tag innan jag förstod... gillar det.

    SvaraRadera
  2. Gulligt och lite sorgligt. Det skulle kunna vara temat på en barnbok.

    SvaraRadera
  3. Ovanligt perspektiv för för att vara skrivet av Anitha Östlund, tycker jag. Eller hur? Intressant!

    SvaraRadera
  4. Fin, lite ovanlig text för att vara från dig.

    SvaraRadera
  5. Jag gråter nästan, vilka känslor du väcker. Min dikt idag började också med tanken att ett träd kanske känner när en gren blir avbruten. Avståndet mellan varelser och växter i naturen är kanske inte så stort som vi tror.

    SvaraRadera
  6. Tänkvärda ord, vackert beskrivet.

    SvaraRadera