Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



28 mars 2011

TEMA Försumma

Tea lade handen mot rutan och mötte Adrians blick. ”Jag kommer inte ut.” sade hon och tittade in mot sovrummet där föräldrarna låg. Adrian lade sin hand mot hennes och tittade medlidsamt på Tea. ”Är det illa?” Hon nickade sakta och kröp ihop lite. ”Inatt var det fest, så de är trötta.”

Adrian visste inte riktigt vad han skulle säga. Teas föräldrar var inte som andra, och grannarna hade flera gånger anmält dem till socialen utan framgång.

Varje gång de kom på besök var allt som vanligt, och ingen kunde ana vad som fanns under ytan. Den lilla dottern var förvisso väldigt mager, men alla barn var ju livliga och sprang av sig all mat de åt, så socialtanten bad om ursäkt och mumlade något om skvallertanter och dålig stämning i huset.

Adrian sprang iväg till lägenheten och hämtade några mackor som han pressade ned genom brevlådan med stort besvär. Tea åt glupskt upp dem, och drack något ur ett av glasen mamma lämnat på bordet. Det smakade lite surt, och luktade inte alltför gott.
Hon grimaserade och svalde det.

När hon somnat skyndade Adrian sig tillbaka hem, och ropade på sin mamma. ”Du måste hjälpa Tea mamma. Det är något fel.” Hon följde med snabba steg sonen till våningen under och såg den lilla flickans stirrande ögon.

När polisen bröt upp dörren var de tvungna att hålla för näsan. Stanken var obeskrivlig, och kvinnan som låg jämte mannen var fylld av vita maskar som försåg sig av hennes inälvor.
När de ruskat liv i honom berättade han att frun tagit sitt liv genom att blanda vin med tabletter, och att han tagit en sil för att glömma det som hänt.

7 kommentarer:

  1. Den lugna upptakten gav mig en chockartad äckelkänsla när sista stycket kom och knackade på. Starka bilder.
    Hur lång tid i vanlig rumtemperatur tar det för en kropp att hinna utveckla maskar...jag tänkte mer på hur länge mannen med silen legat däckad bredvid?

    SvaraRadera
  2. Tala om att försumma. Men maskarna...

    SvaraRadera
  3. håller med Feffe, kräkreflexerna satte in direkt i slutet. väl skrivet

    SvaraRadera
  4. Usch, sånt här gör mig så ledsen. Jag funderar också lite runt tiden. När dog kvinnan?

    SvaraRadera
  5. Solen har vekligen skinit idag, men tyvärr har jag mest sett den med ett tjockt glas emellan :-).

    Hur klarade sig Tea? Verkligen äckelframkallande. Såå otäckt.

    SvaraRadera
  6. tanken var att kvinnan varit död en vecka eller så, men jag har ingen pejl på när maskarna attackerar en död kropp.
    Lilla Tea hade dittills klarat sig på det som fanns i kyl och skafferi.

    SvaraRadera
  7. Vad groteskt!
    Jag fattade det som att de hade varit fulla tidigare på kvällen eller liknande. Hade också lite svårt med tidsperspektivet för maskarna. Fy, vad äckligt. Hoppas jag slipper maskdrömmar nu ;)

    SvaraRadera