Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



1 mars 2011

TEMA Förvalta

Dag efter dag pressar jag in mer och mer information om det andra folket, dvs de kriminella våldsamma som jag hoppas att inte träffa någonsin.
Sakta tränger jag in i hjärnan på dem och plockar med pincett ut de hjärnceller och beteenden som jag tror kommer att passa i min film.

Igår tittade vi på filmen om Ted Bundy, ett riktigt äckel som smilade in sig hos kvinna efter kvinna och belönade dem med våldtäkt och död. I samma stund som filmen slutat med scenen där han blir avlivad i stolen kommer tankarna på liv efter detta och andar.


Tänk om det vidriga krypet tar fäste i en annan kropp och gör samma sak, igen och igen och igen? Jag känner håret resa sig på armarna och känner att jag inte skulle vilja vara så medial som jag är. Något som jag annars är stolt och glad över.

Jag har fått höra att min medialitet är ett arv som jag fått från en släkting och undrar för mig själv hur jag skall förvalta det? Är det meningen att jag skall vidareutbilda mig? Lära hur man gör för att ta kontakt? Och framförallt är det jag ser verkligt? Eller är det humbojumbo?


Igår testade jag min dotter som också verkar ha det här i sig, och nja…det blev lite för stökigt i rummet så vi får fortsätta testet någon annan dag.

Idag har vi varit iväg med Razzel till skolan. Han skall åka skridskor idag och var väldigt uppåt för det. Vi andra tutade vidare till leksaksaffären där Zabine som fyller sex idag fick välja presenter. Lilleman och hon uppförde sig mer än bra, och fick massor av beröm när vi fikade på MacDonalds efteråt.


Jag älskar dessa underbara små mirakel och kan inte se mig mätt på deras vackra anleten.
Nu sitter trulsarna framför teven, och jag skall in i ytterligare en mördares hjärna.
Ha det gott!

5 kommentarer:

  1. Du får inte se och läsa för mycket om hemskheter, kanske får mersmak, måste prova själv ;). Det är en galen värld och än är inte den sista psykopaten född.

    SvaraRadera
  2. Man kan träffa riktigt läskiga personer om man åker tåg. Det har jag gjort.

    Spännande läsning fö, både om ditt filmprojekt och om familjens medialitet.

    SvaraRadera
  3. Nu har jag inte hängt med igen, internet nedkopplat o jag sjuk, nyop.vad går ditt filprojekt ut på?
    Våldsamma människor med ett missbruk är jag lite van vid. Fast de som är psykiskt sjuk oxå som inte går att nå, dom är inte det roligaste.

    SvaraRadera
  4. "Medialitet" är en dead end om man frågar mig. Står för hemfallenhet åt tro - bommul för själen - ej min bag. Men, gillar din rättframhet.
    Kärleken räcker som mysterium för mig.
    - Med kärlek!
    PS. Min dator har problem att svälja youtube-länken här på sidan.

    SvaraRadera
  5. Ang. "yuotube-länken" så menade jag den som ligger överst; den på bebisen. Vet inte hur det funkar, men min dator blir helt seg när jag går in på din sida och jag är nästan säker att det beror på just den länken - därför att den (bebisen) binkar (tänds o släcks) ett par gånger varje gång... Kanske den kan bytas till en bild istället?

    Keep it up.

    SvaraRadera