Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



6 mars 2011

TEMA Väcka

Jag dras i expressfart från drömmens underbara värld av treåriga sonen Hampuz som bestämt att det är dags för välling, och skriker högt medan han sparkar på mina revben. Det gör ont kan jag tala om, både sparkarna och skriket i mitt redan halvdöva öra. Jag ser på klockan vid sängen som står på 06.30 och vänder suckande ryggen mot honom för att sova vidare, men det är tji i helskotta. Hampuz drar mig i håret och skriker om möjligt ännu högre. Han är en bestämd unge minstingen. Jag bävar för när han blir tonåring. Mitt nattpass vid datorn tills klockan två imorse gör inte saken bättre.

Nåväl, jag kliver upp och gör välling till odjuret, sedan lägger jag mig i soffan och slötittar på teve, men sover mest. Hampuz kryper ned under filten bredvid, och jag makar åt mig.

Natten har varit både bra och dålig. Zabine hade öronvärk och grät tills jag gav henne en supp i rumpan och hackade lite lök som jag virade in i en gasbinda och pulade in i örat. Ja skratta ni, men det fungerar…jag har använt det tricket sedan årtionden. Var själv ett sådant där så kallat öronbarn och hade ständiga problem som idag resulterat i nedsatt hörsel.
För övrigt var det en av orsakerna till att jag slutade gå ut på krogen. Tänk er själva att stå omgiven av en massa glatt pladdrande människor och bara höra spridda fraser här och där.

Det var säkert många killar som idiotförklarade mig när de försökte konversera, och jag febrilt försökte läsa på deras läppar vad de sade.
Mina vänner visste om problemet och pratade så sakta de kunde, iallafall tills spriten steg alltför högt i huvudet. På sentimmarna spelar det ju inte någon roll om man förstår vad som sägs eller inte för det mesta är bara blaj. Då handlar det ju bara om att ragga hem någon, eller?

Zabine kom upp och var frisk från värken, men var lite ömklig ändå. Samtliga barn är förkylda och hostar ikapp för tillfället. Jag själv snorar och svär ve och förbannelse över det. Det finns inte tid att ligga i sjuksäng. Med två böcker på gång, och ett filmmanus MÅSTE allt fungera.

Igår fick jag hem fler psykologiböcker till researchen. Det är väldigt intressant läsning, och jag kan ju inte skryta med att ha läst så mycket böcker de senaste åren.
Böckerna heter:
Dynamisk Psykiatri av Johan Cullberg
Inte bara kärlek av Bruno Bettelheim
Utan nåd av Pelle svensson
Och
Brott och minne av Sven-Åke Christiansson och Görel Wentz

Alldeles strax skall jag kliva in i mördarnas värld igen, och försöka utröna om kärlek är möjlig eller ej. Kan någon älska honom? På riktigt? Och var ligger det moraliska dilemmat för huvudkaraktären?
Åh vad jag älskar att vara författare.
Ha en underbar dag!

3 kommentarer:

  1. Läst, lett och gillat.

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det otroligt härligt att skriva! Tyvärr har jag inte längre tid över för att skriva så som jag vill. Har heltidsjobb som drar ur all energi, men jag får LÖN!

    SvaraRadera