Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



29 mars 2011

TEMA Vägra

Ett litet barn är ganska utlämnad i livet. Dess önskningar är just bara önskningar och vuxna bestämmer det mesta som händer. I viss mån kan barnet få vara med och styra, men redan innan de landat på jorden finns det mallar för hur ett perfekt barnliv skall vara.

Om de då vägrar att rätta in sig i ledet anses de vara obstinata och elaka, men…är det inte bara så att den lilla unika varelsen vill vara just unik i sitt slag och inte rätta in sig i andras vilja. Det kanske är en gryende artist eller konstnär, ett fantasifullt mirakel som är speciell. Förresten är vi väl alla unika…ingen är den andra lik, inte ens om vi är tvillingar.


8 kommentarer:

  1. Just det här bloggade jag om för ett bra tag sen. Alltid lika intressant.

    SvaraRadera
  2. Sanning. Mycket saker med barn och runt barn har gått lite väl överstyr tycker jag.

    SvaraRadera
  3. fler borde våga vägra, både barn och andra

    SvaraRadera
  4. Vi borde alla få vara oss själva mer, inte hållas tillbaka. Blomma ut!

    SvaraRadera
  5. Som mamma önskar man ju att det är just en gryende artist i barnet som vägrar att låta sig infogas i (särskilt skolans) ordningar, men man oroar sig eftersom omgivningen inte alltid är så välvilligt inställd till personer som helt enkelt går sin egen väg. Och vart leder den där egna vägen egentligen...?

    SvaraRadera
  6. Livet är en balansgång mellan att kunna anpassa sig och våga vara sig själv. Att våga vägra anpassa sig och tänka till innan man följer efter andra är en viktig personlig egenskap. Kan man lära ett barn det?

    SvaraRadera