Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



10 april 2011

Gästinlägg av Författarinnan Sanna Juhlin

Idag har jag äran att få besök av Sanna Juhlin, en författarinna med stor kreativitet.
Nu lämnar jag över ordet till Sanna:


Det är något väldigt speciellt med att uppnå sina mål och förverkliga sina barndomsdrömmar. Jag har gjort det och jag driver mig hela tiden framåt emot nya mål och projekt.

Mitt namn är Sanna Juhlin och jag är gift småbarnsmor som nyss fyllt 40 år. Jag ska berätta lite kortfattad hur min författarkarriär har gått till. När min dotter föddes för 8 år sedan hade jag dåligt självförtroende då det gällde mitt skrivande. Men jag började gå skrivarkurser och fick en sådan underbar mentor som sade till mig; strunta i det grammatiska – skriv ut bara alla underbara berättelser du har inom dig.
Studierna gav mig blodad tand och jag fortsatte i rasande fart att plugga, även då jag fick min son för 4 år sedan.
Idag studerar jag litteraturvetenskap på Universitet och jag har mycket att tacka mina studier för – just i hur man genomför projekt.

Jag bestämde mig för snart 5 år sedan att jag skulle bli yrkesförfattare. Naiv och blåögd tog jag mig fram på lätta steg och visste i stort sätt ingenting om marknaden och hur tuff den var. Det enda jag hade hört var att det var rent ut sagt omöjligt att bli utgiven men det struntade jag i.

Jag skrev mitt första barnmanus och skickade in till förlag och ett halvår senare hörde de av sig och ville ge ut min bok. Lyckan var total även om samarbetet var illa. Jag började iallafall fokusera allt mer på att lyckas nu när jag äntligen fått in en fot.

Projekt ”intervjua andra författare”, kom till och ledde till att nio andra författare medverkade i en bok som trycktes print on demand. Boken gav mig många kontakter som jag håller än idag. Ett samarbete inleddes med min egen syster och jag skrev Att fånga en tandfé som Åsa illustrerade och bokförlaget Texicon gav ut. Under tiden hade jag även skrivit en roman och det nystartade bokförlaget Ord Text Mening gav ut den i december 2010 och till sommaren 2011 kommer den ut som ljudbok. Memento mori – minns att du skall dö är alltså min debut som romanförfattare och det kändes väldigt speciellt att få visa att man kan mer än bara skriva korta barnbokstexter, även om det också är väldigt svårt.

Det som är jobbigt med att skriva manus för barn är att jag inte kan rita själv men jag ser bilderna framför mig. Skriver jag enbart dialog måste jag nedteckna hur det ska gestalta sig på bild också. Skriver jag en mer genomförlig text så är det lite lättare för mina illustratörer att jobba efter dem.

I nuläget samarbetar jag med två stycken men ifall våra barnböcker kommer att bli utgivna är det ingen som vet. Det känns lite tråkigt då jag får så fina bilder till mina berättelser och inga barn kommer att få ta del utav dem. Jag testar alltid mina manus på min dotter. Hon uppfattar min ironi och vi har samma humor men ibland är det svårt att veta ifall förläggarna tycker att det stämmer på allmänheten.

Jag tycker om att skapa vardagliga berättelser med humor. Just nu skriver jag på en kapitelbok för barn i åldrarna 10-14 år och som kräver lite mer efterforskningar eftersom det har en historisk inblick i krigsbarnen under andra världskriget.

Egentligen är det väl så jag tänker, att jag skriver främst för mig själv och sedan för mina barn då det gäller barnmanusen. Jag beundrar verkligen Pija Lindenbaum för att hon så skickligt väver in sina dolda budskap och undermeningar i sina berättelser och för att hon faktiskt skapar sina böcker själv med både text och bild. Jag älskar också Stina Wirséns underbara Vem-böcker som har en väldigt egen ton och härlig humor.

Barnböcker berikar verkligen och de som inte läser barnböcker just för att dem inte har några barn att läsa för går verkligen miste om mycket.

Kanske har jag bara haft tur då det gäller mitt författarskap. Men jag vill gärna tro att lite talang och disciplin också spelat in då jag blivit utgiven på tre olika bokförlag. Det har inte gått smidigt. Det har varit hårt arbete och jag har hela tiden lagt fram delmål och lyckas genomföra de projekt som jag bestämt mig för.
Den jag har lyckas förbluffa mest är nog mig själv – jag har alltid trott att jag varit blyg, oföretagsam och inte haft någon talang alls.
Idag med facit i hand kan jag se att jag blivit intervjuad av tidningar, pratat i radio och framför kamera, hållit i en mindre föreläsning, varit projektledare, tagit mig till bokmässan i Göteborg och upplevt en massa underbara saker som jag aldrig vågat drömma om tidigare.
Författarskapet har förändrat min personlighet helt eller är det så att detta är mitt rätta element. Den jag är född till att vara och det är en härlig känsla.

Tack Anitha för att jag fick gästblogga här hos dig. Ni kan läsa mer om mig på min hemsida www.sannajuhlin.webgain.se och få möjlighet att köpa mina böcker signerade och till ett billigare pris än i handeln.
Kram!
Sanna Juhlin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar