Hon låg på mage, och såg sin spegelbild i den lätt krusade ytan som då och då förvandlades till mörka vågor som vildsint kastade sig över henne när enorma lyxåk passerade några hundra meter ut på fjärden.
Småfisk samlades i stora klungor precis under vattenytan i hopp om att hon skulle kasta till dem ytterligare en brödbit.
En skugga över bryggan tornade upp sig, och molnen blev allt mörkare. Vinden som nyss smekt Teas nakna kropp drev isande pikar av smärta genom den tunna huden, och hon reste sig upp.
Smörjan som låg på bryggan verkade på något underligt sätt levande, och hon lutade nyfiket sitt söta hjärtformade ansikte över det. Ögon mötte hennes blick och såg värderande på Tea uppifrån och ned.
Benen ville ta henne långt bort därifrån, men drogs mot det gröna som om någon spunnit ett tunt osynligt spindelnät runt anklarna.
Först blev Tea bara förvånad, men när hon trots motstånd drogs närmare och närmare förvandlades förvåningen snabbt till panisk skräck.
Skriket som hördes från vattnet gjorde så att Gubben Andersson tittade till, men svanarna guppade lugnt därnere, och änderna låg kvar på sina ägg i vassen, så han ryckte på axlarna och gick vidare in i huset för att få dagens första kaffetår."Det är nog bara rävungarna som leker" muttrade gubben och tände pipan.
vilken inledning på en skräckhistoria runt elden...
SvaraRaderaDen du.
SvaraRadera