Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



27 april 2011

TEMA Frottera/27 april

Han förnam kylan innan ljuden trängde in i öronens vindlande gångar och med stor hastighet förpassade sig till hjärnan. Den ljusa, bara huden var full av sand och solen som ersatts av månens milda ljus var gömd bakom det höga berget.
Patrik öppnade försiktigt ögonen, såg några gestalter avteckna sig mot stadens båge av ljus, och tvekade bara några sekunder innan han ropade.”Hallå!”
De gick vidare, och verkade djupt inbegripna i ett samtal. Stundtals förenades deras huvuden.
”HALLÅ! Kan ni hjälpa mig!” Patrik försökte resa sig upp, men fann bara två obrukbara ben som aldrig någonsin gått.
Frustrerad satte han sig upp och fann balansen på sina smala bäckenben. Vad i helvete hade hänt? Och var fanns rullstolen? ”HALLÅ! STANNA!” Rösten var hes, och det raspade smärtsamt i halsen när orden for ut.
Patrik försökte minnas gårdagen, men fann bara spridda fragment av en kvinna som förföriskt frotterade sig med en klarblå handduk medan hon kastade huvudet bakåt och log med en jämn rad av nästan overkligt vita tänder.

Han huttrade till, och lade armarna runt sig själv. En minnesflash med en underligt formad medaljong, och känslan av att flyga for genom honom. Var det ett drogrus?
Han nöp sig själv hårt i armen, och skrek till. ”Aj, helvete.” Ett rött märke syntes där hans naglar trängt in.
Patrik tittade bortåt männen som nu syntes som två små rörliga prickar.
Tungan kändes som läskpapper, och han längtade efter vatten så intensivt att tanken visualiserade en flaska av det hemgjorda kvillrande drickat som Sonja brukade tillverka med hjälp av kolsyrepatronen.

Han mer kände än såg myggorna som försåg sig av hans blod, och på sanden syntes små svarta skalbaggar på väg ut för att söka mat.

2 kommentarer: