Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



24 april 2011

TEMA Panik

Jag hann aldrig säga farväl, inte heller orden som legat och grott i mig i månader. Allt jag ville förmedla till den jag älskade mest på hela jorden tystnade förevigt i samma sekund som den silverfärgade lilla runda kulan nådde mitt hjärta.
De där magiska sista sekunderna som jag var medveten om min kropp spred sig paniken i hjärnan lika segt som lavan rinner ur en vulkan.
En intensiv doft av regn anföll näsborrarna, och jag förnam ljudet av grenar som knäcktes när mannen flydde.
Min själ virvlade upp i luften som en liten lövtromb om hösten medan rött kleggigt blod spreds under kroppen, och små darrande händer skakade mig fram och tillbaka under höga skrik. ”Mamma! Mamma! Vakna!”

7 kommentarer:

  1. Känner panik själv! Mammor får inte dö, inte innan de fått säga allt som behövs, inte innan de inte behöver säga något mer.

    SvaraRadera
  2. Dröm eller verklighet?

    SvaraRadera
  3. Så sorgligt! Funderade också lite på om det var dröm eller verklighet.

    SvaraRadera
  4. Du har då en dragning åt det morbida och splattriga. Man vet aldrig vad som ska lyftas fram i dina texter. Det är med en skräckblandad förtjusning jag öppnar din blogg var gång. Fina och levande bilder i din text. Tycker att kleggigt förtar texten dock.

    SvaraRadera
  5. Valde att tolka det som en mycket otäck dröm.....

    SvaraRadera
  6. panik i dubbel bemärkelse

    SvaraRadera