Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 april 2011

TEMA Strävan/5 april

I min enträgna strävan efter att bli författare har jag kämpat mot trötthet, pengabrist och tid. Hoppet är nu att allt detta jobb skall ge belöning i form av ett varmt välkomnande av min publik och mina läsare.

Att vara filmmanusförfattare är intressant, fantasirikt och alldeles, alldeles underbart, men som med alla konstnärliga yrken är det en ständig kamp att synas, höras och ses.

Som tur är har jag med mina gener förvärvat en stor dos envishet och jävlar anamma som behövs i sådana här situationer.

Om några veckor ställs jag ut i verkligheten för då slutar skolan och min lärare anser att jag skall kunna det här med filmmanus, och faktiskt tror jag att han har rätt.
Det livsviktiga mönstret i film och alla små knep som finns har nu etablerat sig i min skalle och för säkerhets skull på papper…om jag nu skulle glömma.

Framtiden för mig är just i detta nu att fullfölja filmmanuset och sälja det till ett svenskt filmbolag, eller varför inte utlandet. En bok kommer att ges ut, antingen på eget förlag eller genom ett annat förlag. Ännu en bok finns på pränt, och även en tredje.

Men verkligheten innehåller barn som vill ha mat, och ett halvfärdigt hus som skall få plåttak och innehåll, så det är bara att kliva in på arbetsförmedlingen och försöka hitta något lämpligt jobb för lilla mig.
Dessvärre blir jag dissad av arbetsgivarna då de läser min ålder och att tre småttingar finns i bagaget. Att en man finns med hjälps inte. Hur många män hjälper till med VAB? Enligt mina efterforskningar är det många, men arbetsgivarna tror att siffran är noll. Undrar varför?

6 kommentarer:

  1. denna verklighet, vad den gör med oss...men jag har en känsla av att din envishet och ditt anamma även räcker till att hantera verkligheten, lycka till

    SvaraRadera
  2. Varför kan vi inte bara ses för den vi är?
    Jag önskar dig lycka till med allt.

    SvaraRadera
  3. Försök göra de motkrafter som drabbar dig till medkrafter och göra det bästa av situationen. Jag tror att du har styrka att göra det.

    SvaraRadera
  4. Ge dig inte! Lycka till med manus till filmen.Låter spännande.

    SvaraRadera
  5. Jag beundrar din strävan efter det du brinner för. Fortsätt, fortsätt! Du kommer att synas, höras och ses!

    SvaraRadera
  6. Vad roligt att du kommit så långt. Enligt mitt sätt att se så är du ju i mål! Sen förstår jag ju också att allt praktiskt inte bara löser sig av sig självt. Men har du kommit så här långt så tror jag att du fixar resten också!
    Min man har tagit mycket större del av VABen än jag med våra barn. På hans jobb undrar de varför barnen inte är hemma med sin mamma ...

    SvaraRadera