Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



3 april 2011

TEMA tillskott

Emma kramade farfadern hårt, hårt och kände tårarna komma trots att hon kämpade intensivt med att trycka dem tillbaka.
”Så, så” sade han och lade ömt den rynkade, åderfyllda handen på hennes kind. ”farmor hade inte velat att vi står och tjuter som två lipsillar. Hon har det mycket bättre där borta.”
Emma torkade tårarna och tittade upp på farfar som blinkade finurligt till henne, och lade en silverglänsande femma i hennes hand.
”Här får du ett litet tillskott till din veckopeng, men säg inget till din lillasyster. Det blir din och min hemlighet.”
Hon lät den kalla pengen vila i handflatan och studerade inskriptionen runt femmans yttre kant. Det var inte alls svårt att se de gigantiska bokstäverna. SVERIGE 1988 stod det med tjocka bokstäver. Emma vände på myntet och såg två inristningar som egentligen mest liknade två ensamma snöflingor, men säkert var tänkta att vara stjärnor.
”Tack farfar, men jag måste nog dela den med Tora, annars blir det orättvist.”

Farfadern studerade sitt kloka barnbarn och öppnade skinnbörsen för att plocka upp ytterligare ett mynt och trycka det i Emmas hand. ”Varsågod lilla du, en till er var.”

Emma sprang snabbt ut genom dörren efter att ha kastat en snabb blick på kistan som stod i rummet . Hon tyckte att begravningar var läskiga, men var glad att hon gått ändå.

3 kommentarer:

  1. fint, väl beskrivet ur ett barns perspektiv.

    SvaraRadera
  2. Nej, det ska vara rättvist mellan syskon. Det borde farfar veta ;-). Gulligt.

    SvaraRadera
  3. Verkar vara en fin farfar, trygg, och som kan fortsätta vara nästan som vanligt när det är så väldigt ovanligt.

    SvaraRadera