Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



26 maj 2011

Dagboksinlägg 26 maj

Som vanligt kör jag ungarna till dagis och skola. Idag fick Lilleman också gå till dagis. Det blir inte så mycket skrivet när han är hemma.
Jag skrev en novell i Hitchcockanda till tävlingen Frida Edman har på sin sida http://svenskskrack.blogspot.com/2011/05/novelltavling-med-hitchcooktema.html
Men insåg efteråt att jag dragit iväg som vanligt och måste minska antalet tecken med cirka femhundra. Så typiskt mig…orden bara ränner iväg, och jag blir som i trans.

Klockan var plötsligt halv tre och jag hastade iväg efter ungarna. Lilleman hade fått en bläcka på läppen och visade med ledsna ögon upp en tjockläpp med ett litet rött sår på. Naturligtvis var det Nisse som varit framme igen. Han har gjort dagistiden till ett litet helvete i vinter, och jag har funderat på att flytta Hampuz tillbaka till lilla Olberga där de är ynka NIO ungar. Tänk er vilken lyx för barnen.
Solen lyser men vinden verkar innehålla ispiggar för det är kallt som attan.

Väl hemkommen ser vi att Lilleman sover sött, och efter en snabb mellis störtar jag ut i landet och planterar potatis så att det ryker i jorden. Egentligen hade det varit jättebra om de kommit ner tidigare. Regnet har ju öst ner här i några dagar, men…jag får väl vara glad ATT jag får potatis.

Ikväll åt barnen pannkaka medan jag åt rester. Jag gillar inte riktigt konceptet mjöl och mjölk som blandas med ägg. Min mage skriker högt av smärta efteråt, och smaken förstärks oftast bara av sockret.

Efteråt läste jag några kapitel ur Vargbröder, men somnade gång på gång så att Razmus hojtade på mig. Förkylningen tär på krafterna, och hostandet gör att sömnen inte blir så effektiv som den borde.
När jag smyger ur den minimala växasängen som jag klämt ner mig i ropar Lilleman att han vill gå upp med mig. Skrattande säger jag åt honom att sova, men ger upp när han högt deklarerar att han minsann skall bada med mig. Det är bara att ge sig…

En timme senare är vi rynkiga av vattnet, och har haft en mysig stund i murarbaljan som för närvarande agerar badkar. Jag lovar att det är trångt! Det var knappt att vi rymdes båda två.

Efter att han fått ny blöja och pyjamas lade vi oss i vår säng och vilade, hm…jag gjorde allt för att inte somna, men slumrade till några minuter. Hampuz sov sött när jag smög upp och in på kontoret för att blogga.

Blogspot har uppenbara problem fortfarande, och jag kan inte kommentera mina skrivarkombattanters texter hur mycket jag än vill. Tursamt nog kan jag skicka in mina egna blogginlägg.

Går in på 1av3.se och kollar mejl mm. Förresten kan jag rekommendera den sajten varmt. Den är en mycket aktiv och består av samma klientel som mig det vill säga människor som vigt sitt liv åt att förmedla ord i alla dess former. En massa intressanta grupper har bildats där specialintressen diskuteras.

Idag hittade jag ett meddelande på Ica att en kvinna som är medial har en kurs i det, och funderar starkt på att gå den. Jag har aldrig dokumenterat min förmåga, men den har alltid funnits i mitt liv. Både auror, tidigare liv, spöken, och kontakt med döda finns där.
Min farmor och mormor kommer till mig i svåra stunder och tröstar utan ord.
En smekning, eller en puff när jag är sträng mot barnen kommer antagligen från en älskad tant på Peters sida som var alldeles galen i vår förstfödde som då inte alls var många veckor.
Mannen som bodde i huset innan oss visade sig senast igår kväll. Han är oförarglig och har all rätt att vara här tycker jag. Ibland diskuterar jag trädgårdens förändringar med honom.

Nu skall jag tugga lite på manuset, och vara lite social några sekunder innan mannen i huset försvinner in i drömmarnas värld.
Ha det, kramar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar