Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



4 maj 2011

Dagboksinlägg 4 maj

Vad skall vi göra åt eländet med barnomsorgen? Bojkotta det totalt? Skriva långa brev till regeringen? Några andra förslag?
Bakgrunden till min ilska är att jag under hela terminen sett hur den stackars förskolepersonalen sliter för att hinna med alla barn, men ständigt misslyckas.
Vem kan ärligt säga att de klarar av att hålla ögonen på åtta ungar SAMTIDIGT?
Ha, lätt att svara på, eller hur? Ingen.


Jag har alla barn på Malmsjöskolan som är mycket fin efter att ha renoverats, men antalet lärare är katastrofalt, och de elever och barn som skulle behöva mer tid får inte det.
Dagiset eller förskolan som det numera kallas, har blivit en förvaring för ungar.

När jag pratar med personalen är de kusligt medvetna om problemet, och säger att vi föräldrar måste göra något.

Idag har jag hållit mina två yngsta ungar på tre och sex hemma eftersom några lärare är sjuka, och dagiset närmast liknar krigszon med barn i princip överallt, och personal som sliter sitt hår i förtvivlan över att det saknas vikarier.

Jag som är arbetslös filmmanusförfattare för tillfället erbjöd naturligtvis min hjälp, men de skakade på huvudena och sade ”Tack för hjälpen det är jättegulligt, men det löser sig.”
Varför kan inte kommunen anställa fler människor? I nuläget är det alltså ÅTTA ungar på en personal, inte alls 5,5 som de skriver i vår Botkyrkatidning. Lögn, lögn, lögn.

Dagen har jag tillbringat med att skriva på filmmanuset, blogga lite, och skriva några gästinlägg plus söka personer som vill skriva i min blogg.
Och jag fick napp, bland annat av Maria Engelwinge som just gett ut sin bok ”En shot till” Hon gästar mig den 11 maj, så kika in då för att läsa om hennes skrivande.
En annan som svarade var Kim Kimselius som skriver barnböcker som är så spännande att de inte går att lägga ifrån sig. Jag är jättestolt att hon valt min blogg novellbloggen-razaha.blogspot.com att skriva i den 18 maj.
Berit Sarvise´ som skrivit om häxor hälsar på den 25 maj, och jag har även lite män på gång. Bland annat Ronnie Lundin som skrivit ”Hamarsman”, om en myt från Gotland.

Som ni ser blir det mycket spännande som händer på bloggen, så håll ögonen öppna.

Efter att jag hämtat Razmus på skolan for jag hemåt med tre trötta barn. Lilleman somnade, och fick sova i bilen tills jag gjort färdig pannkakorna.
Efter maten hade klockan trillat iväg till fem, och de minsta fick bada, och sedan titta lite på teve. Under tiden lyssnade jag på Razmus snart åtta som stappligt läste ur en bok vi köpt till honom i syfte att träna högläsning.

Vår älskade barnflicka och granne Rita kom förbi med två kassar yttepyttesmå pingstliljor som jag skall försöka få ned i jorden så fort som möjligt.
Hon hjälpte mig att ladda hem spel till min gamla mobil som Razzel skall ha som spelmaskin medan jag läste två kapitel ur Vargbröder för barnen som lagt sig snällt.


Puh!
Sedan var det ÄNTLIGEN dags för skrivtid.
Idag har jag hittat fler delar i seriemördarens figur, och bytt namn på Amanda till Charlie av en anledning som ni får se senare i boken och filmen. Ibland är det små detaljer som orsakar de största förändringarna.
Nu är det bara att skriva om, sedan göra treatment, sedan…hitta ett produktionsbolag.

Samtidigt fick jag mejl från min lärare Kurt Öberg om att Bergmantävlingen fått förlängd deadline. Hm, hinner jag? Kan jag? Ide´n finns i novellform, men manuset är inte skrivet. Time will tell. Länken har ni här: http://bergmancenter.se
Det är mycket pengar det handlar om, och inte att förglömma äran.

Nä, nu skall jag stänga ned internet och ägna mig åt fantasier för film.
Ha det, kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar