Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



7 maj 2011

Dagboksinlägg 7 maj/Kärlkramp, alfa-kassa, Prada

Gårdagen tillbringade jag ute i trädgården med att plantera ned Penseer och en massa andra blommor som jag inte kunde motstå på Ica. Samtidigt blev det lite krattning, rensning av ogräs, omplantering av rosor…ja ni vet det där gamla vanliga…det ena ger det andra. Vackert blev det till slut, och jag ser redan små gröna pluttar som tittar upp lite överallt i jorden.
Det här är nog min favvotid på året, vår…knoppar som vaknar, och snön som smälter bort, bäckar av vatten som rinner över tomten och försvinner några veckor senare.

Natten tillbringade jag och datorn i kompanjonskap tills filmen Twilight började på teven i vardagsrummet. Mina öron blev större och större, och till slut satte jag mig på soffkanten i syfte att kika lite. Vilken film! Superbra gjord, och vacker, så vacker. Trots att jag vanligtvis undviker vampyrfilmer blev jag fångad av skönheten i den.
När filmen var slut kördes en film med Jennifer Lopez som jag allid tyckt är så cool. Namnet missade jag som vanligt.
Klockan var fem när vi lade oss efter att ha plöjt igenom en massa filmer. Underligt nog sänds de bästa filmerna nattetid, och tidiga morgnar.
När jag var singel satt jag nätterna igenom och glodde på film, och när jag var på krogen spelade jag in filmerna för att se dem på söndagen efter träningen.

Imorse var jag så trött att det sved i ögonen., men det var bara att kravla sig upp och mata tre hungriga vargar klockan sju.

Idag har det varit en turbulent dag.
Jag skrev en kort novell(nu menar jag superkort) på skrivpuff.blogspot.com, och kikade in på kapitel1.se om det lugnat ned sig bland inläggen där. Det har varit mycket påhopp och diverse tjafs på sajten ett tag.
Jag har äntligen landat i besvikelsen att jag åkte ur den kommande VILDSINT- antologin pga novellvalet, och hoppas att jag lyckas få något förlag intresserat av att ge ut min kommande bok som skapats utifrån novellen jag skrev till tävlingen.
Tror att faktumet att jag har ett filmmanus med samma innehåll kan locka lite extra. För hur många författare kan lämna film- och bokmanus samtidigt?

Efter att jag skickat in texten till www.1av3.se satte jag på mig mina svarta jobbarbyxor och gick ut till Peter som redan börjat arbetet med att ta ned byggställningen utanför vårt hus. Gissa om det var tungt? Puh, mina stackars händer hade fullt sjå att hålla i de tunga stängerna, och tanken att skiten skulle välta över vår stackars bil for många gånger genom mitt huvud när jag stod där med darrande kropp för att hålla stången rakt upp.
Efter några timmar var vi klara, och åkte över till grannen för att hjälpa dem bygga upp den där. Berith skall måla övre delen av huset, och behöver ställningen för att nå.

Efteråt åkte vi hem och hade myskväll med barnen. De åt tills det sprutade popcorn, ostkrokar och chips ur öronen på dem. Rita kom in och delade vårt mys.

Jag lämnade soffan och lät barnen bli nattade av Peter och Rita som läste för dem.

Efter att jag skrivit ett inlägg om filmmanusskrivande på min avdelning Filmmanus på www.1av3.se läste jag för sjuttioelfte gången idag ett brev från Alfa-kassan där de klart och koncist talade om för mig att pengarna(ca 400 spänn) jag månadsbetalat till dem varit bortkastade för jag fick inte mer än 218 ynka spänn per dag för att en paragraf inte stämde på mig. För övrigt gödslar de med paragrafer i sina brev. Jag måste coola ned mig innan ni får veta mer, men…jag är urförbannad!

Jag fick ett mycket oroande samtal idag…det var från min mamma.
Hon berättade att pappa har hjärtproblem (kärlkramp) och skall opereras. Så nu är jag orolig som attan. När jag erbjöd mig att åka hem för att hjälpa till med den förestående skörden sade hon att jag inte behövde det för att min lillasyster har erbjudit sig.

Min pappa har alltid varit frisk som en nötkärna, och att tänka sig honom som sjuk ter sig totalt ofattbart. Något i mig vill skrika NEJ!, men jag fortsätter prata i lugn ton med mamma, och tar sakta in vad hon sagt. Tydligen skall de ta itu med honom om ungefär två veckor, men det känns väldigt kymigt. Lever inte ens föräldrar för evigt?

På kvällen skriver jag på manuset samtidigt som filmen Djävulen bär Prada går i rummet intill där Peter slocknat framför teven.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar