Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 maj 2011

Gästinlägg av författaren Ronnie Lundin/Att hitta uppslag till sin bok

Ronnie och jag har aldrig träffast IRL, men jag har läst och läser novellerna han skriver på sajten www.kapitel1.se där jag också skriver.
Ronnie Lundin bor på Fårö i Slite, och har precis kommit ut med sin bok Ivar Hamarsman
Nu ger jag ordet till Ronnie.

Att hitta uppslag till en bok

Vi som skriver en del får ofta frågan, ”Var får du allt ifrån”. Jag blir alltid lika ställd för sanningen är att jag egentligen aldrig har funderat så mycket över det. Men när jag nu på nytt fick frågan så måste jag försöka bena ut det hela och inser att jag hela tiden har vetat det. Grunden är förstås att man ska ha lätt för att skriva, men det kan naturligtvis alla som skriver böcker.
I mitt fall är en del av svaret en stor portion fantasi. Man måste ha en del av barnasinnet kvar för att det ska kunna bli något på papperet. Jag har läst mycket böcker och genom det lärt mig mycket om bokens hemligheter. Hur den byggs upp och hur språket behandlas.
Som uppväxt på Fårö med sitt säregna landskap och mustiga sägner, som alltid finns på öar där livet var hårt förr i tiden, fick jag tidigt ett intresse för det gamla, glömda och okända. Min farmor var en stor inspirationskälla som kunde berätta om hur det var när hon var barn i början på 1900-talet.
Många tycker att min bok ”Ivar Hamarsman” är väl underbyggd med trovärdiga detaljer som jag måste ha ägnat lång tid för att forska fram. Sanningen är att mycket hade jag tidigare samlat på mig genom just att prata med gamla människor och att läsa historia i allmänhet. Att väl känna till den ort historien utspelar sig på ger guldvärde då man kan bre ut miljön på ett sätt så läsaren kan se den som en film, just så som många läsare har sagt att de upplever min bok.
Idén till ”Ivar Hamarsman” kom från en annan bok där sägnen om Hamarsman kort berättas, men mest efter hans död som osalig ande (byse på gotländska). Jag ville se människan bakom den hårde okuvlige man som sägnen berättar om och tycker att jag lyckats rätt bra.
Namn lånade jag hejvilt. Mina syskonbarn fick ge namn åt två personer och en god vän till en annan. Hamarsmans yngsta dotter fick låna min egen dotters ord när hon hjärtskärande ber om sin pappas nåd. Några bekanta är förebilden för ”diktarna” i boken med mera.
Min nya roman, som kommer ut i höst, handlar om övergången mellan jord- och arbetarsamhälle och är något jag alltid har velat skildra så den tanken är väldigt gammal.
När det gäller novellen ”Stalkern” i novellsamlingen Vildsint, där även Anitha var med, dök handlingen upp när jag hörde en morgonpratare i radio som berättade att han hade drömt att han var stalkad av en kvinna, men upptäckte att det var tvärtom. Den novellen skrev jag ner på en timme när jag väl kommit ur sängen.
Novellen ”Såsom i en spegel” i kommande Vildsint II, kom till när jag mindes en otäck scen i en 50-talsfilm om en okänd värld bakom en spegel.
Ofta är det små saker som gör om tanken blir en bok eller novell. Små uppslag kan göra så mycket. Ofta kommer idéerna precis när man ska somna eller när man vaknar. Men din egen fantasi är den allra största orsaken till att en bok blir till. Se på barnen när de leker. De ger en teater, eller berättar en bok varje gång de leker med dockan eller bilarna. Får de fortsätta att använda sin fantasi kanske de en dag skriver den där stora boken som alla vill läsa.

Vill du veta mer om mitt skrivande och kanske köpa min bok ”Ivar Hamarsman, rikaste mannen på Fårö”, titta på in på www.ivarhamarsman.se där jag faktiskt får besök då och då av den 600 år gamle bysen.

Ronnie G Lundin

1 kommentar: