Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



19 maj 2011

Hur ser man att tiden går i ett filmmanus?

Det klassiska är att publiken får se en klocka ändra tid, eller att årstiderna växlar, men andra sätt är ljus som brinner, en kalender som bläddras, blommor som vissnar, rynkor i ansiktet, ytan på ett hus.

Kan ni ge fler exempel? Dela gärna med er till oss andra.

Ibland förändras inget annat än samtalet mellan karaktärerna, och då gäller det att publiken är alert.

Det bästa är att visa tidsförändringen i bilder.

Om igen påminner jag er om min lärares visdomsord.

DET MAN INTE SER, FINNS INTE

Ha det

Pimsan mejlade mig det här:
I filmen "De älskande vid polcirklen" av spanjoren Julio Medem så finns ett väldigt fint grepp att ändra tiden. Huvudpersonerna vars berättelser det växlar mellan är små. De sitter i en bil. Då bilen måste tvärbromsa flyger de alla framåt. En bil står i vägen. Då de flyger bakåt igen är de många år äldre.

Personligen är jag väldigt förtjust i just det greppet i den filmen. Det är snyggt och innovativt gjort.

I bilden kan man göra en cirkelgång och då man återkommer är de äldre.

Man kan använda sig av flashbacks före övergången och då man kommer tillbaks så är karaktären äldre för varje gång.

Man kan använda...murgröna som växer mer och mer på ett hus. En kvinna vars mage växer(graviditet). Allt är också beroende på hur lång tid som ska ha gått. Hur folk blir tjockare eller smalare, gråare,rynkigare. Hur miljön och karaktären verkar out of sync. Allt beror ju också på vilka karaktärer man använder sig av...vilka egenskaper,begär och speciella egenskaper. Man kan tynga på dessa....till exempel. om man skriver om en författare...då blir det fler och fler blad/böcker på bordet, glasögon hänger snett, mörker och ljus utanför växlar, kaffemuggen är tom och är full igen etc...om man har en annan karaktär kan man lägga tyngdpunkt just vid dennes speciella sysselsättning.

Förändringar överlag är effektiva grepp. Årstider som ändras. Föremål som flyttas i effektiva jump cuts.(ex. mer och mer föremål på ett bord eller mindre och mindre föremål) Har också för mig att i Aronofsky´s "Requiem for a Dream"...dessa jumpcuts är högst tydliga, vilket förstärks av ljuden.

Ljud är mycket effektivt att använda sig av. Tickande klocka till exempel.

har mycket mer i huvudet kring detta ämne. men avslutar nu här

3 kommentarer:

  1. Intressant. Jag har lite samma problem, fast i ett teater.
    Ibland visas ju datumet längs nere i bild. Eller så åldras karaktärerna om det gått flera år, som du säger mer rynkor i ansiktet t.ex.
    Jag tänker på en film Butterfly effect, har för mig att det inte visas någon tidsanvsing utan endast rummen ändras. Tror jag får se om den för att kolla.
    Om det är långt tidshopp, tex. tillbaka till 1800-talet kunde det visas med klädstil och tal.

    SvaraRadera
  2. *teaterpjäsmanus ska det stå.

    SvaraRadera
  3. Jag har den där filmen, och skall titta på den. Tack för tipset

    SvaraRadera