Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



15 maj 2011

Nattinlägg 15 maj

Den största delen av natten har jag tillbringat hoppandes mellan olika sängar med först Zabine sedan Hampuz, och vid gryningen lade jag mig i soffan. Inte lätt att vara morsa ibland…det där med sömn kan man glömma bort en del nätter.

På morgonen kommer lilleman in i vardagsrummet och kryper ned under filten med ett ”God morgon mamma, jag vill ligga med dig.” Tulle lille är fortfarande trött och kurar ihop sig i min famn.

Barn efter barn kommer in, och är fulla av energi. Trots att jag drar upp ljudet på teven hör jag inte ett smack när de pratar, sjunger och tjafsar sinsemellan. Skrattande slår jag ut med händerna mot Peter som kommer in till oss och gnuggar sig i ögonen. ”Vad gör ni? Det är ju omöjligt att sova i det här oväsendet.”

Efter frukosten går hela barnaskaran ut. Peter diskade medan jag planterade blommor jag köpte igår, sedan fortsatte jag med uppgrävningen av landet där jag tänkte plantera potatis med mera. Jag älskar att jobba med kroppen, även om höfterna oftast säger ifrån.

Vi åkte iväg och tittade på ett tak som Peter fått i uppdrag att lägga plåt på. Det roliga är att det är en förskola inte långt härifrån.
Gissa om barnen hade roligt? De åkte rutschkana, klättrade i en borg, och lekte med bilar medan jag var uppe på taket för att hjälpa Peter med måttningen.
Det var inte speciellt högt, så benen skakade inte lika illa som när jag plockade av teglet på vårt tak, men jag var fylld av respekt, och tog det lugnt när jag närmade mig takkanten.
Om Peter lyckas lägga bäst anbud har han väldigt nära hem några veckor. Vilket är jätteskönt för honom, och roligt för familjen som då får möjlighet att träffa honom mer än vanligt.

Just nu sitter jag och tittar på eurovision och tycker att Italiens bidrag tillhörde ett av de bättre bidragen, och tyska Lena hade ett urcoolt bidrag som jag fastnade för direkt. Det blir till att införskaffa hennes skiva när den kommer.
Eric tycker jag var väl värd tredjeplatsen, och han är nog nöjd.

Barnen somnade i soffan efter att de badat, och har lagt till sängs ett efter ett. Razmus var så trött att han kissade bredvid toaletten och fick duscha igen. Zabine lilla gumman var så trött att ögonen gick i kors, och hon klarade nätt och jämt av att ta sig in till sovrummet. Lilleman är tack och lov liten nog att bäras fortfarande, och vaknade inte trots att jag stötte i hans fötter i bordet när jag reste mig upp. (han hade somnat i famnen på mig)

Nu är klockan 0.29 så det är ingen ide´ att sätta sig med manuset. Det får jag ta imorgon istället.

God natt govänner!

1 kommentar: