Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



19 maj 2011

Nattinlägg 19 maj

Herregud vad dagarna ränner iväg.
Igår stressade jag runt som en skållad råtta, men hann med att både åka på besök till barnens gamla skola, åka till arbetsförmedlingen för att delta i jobbchansen, och blev intervjuad av två potentiella arbetsgivare(Pressbyrån, och en möbelbutik)
Peter jobbar kväll efter kväll på sitt företag, och kommer hem dödstrött. Stackars lilla älsklingen, jag skulle så gärna jobba jag med om jag kunde. Ansökning efter ansökning åker iväg, och svar kommer i retur efter några dagar."Tack för visat intresse, men...bla, bla, bla"

Idag har jag skrivit så att fingrarna värker. Underbar känsla att se alla idee´r på pränt.
Vid två hämtade jag ungarna, och for hem efter ett snabbt besök på ICA.
En megastor traktor bökade omkring ute på vägen, och jag förmanade Zabine och Razmus innan de gick ut.
Dessvärre gör de precis tvärtom, och när jag några minuter senare tittar ut genom fönstret eftersom det är så underligt tyst, hittar jag dem springandes på vägen efter traktorn. Usch vad rädd och arg jag blev. De åkte in i sitt rum, och jag bannade dem. Mina små änglar, så oskyldiga och fulla av bus.

Diskussioner om att byta dagis till Hampuz pågår i famlijen, och efter att ha varit på besök på Olberga där de bara är nio dagisbarn, och tretton skolelever fylls jag av en stor längtan att sätta tillbaka alla barn där. Vilket lugn där är, vilket ljuvligt och vackert ställe fylld av harmoni med gröna gräsmattor, massor av gungor, och äppelträd som är fyllda av blommor.

Lilleman har ju blivit slagen av en klasskompis hela terminen och är inte så sugen på att gå till dagis längre. Grr, jag hatar det här att grupperna skall vara så enormt stora. Tjugofyra ungar har i bästa fall tre förskolelärare att vända sig till, men det är ju ofta som någon är sjuk.

Nu skall jag lämna er igen för att gå in på nattens sista rond.
Godnatt govänner

1 kommentar:

  1. det är alltid nått...men lite lättare blir det under våren, tänker jag

    SvaraRadera