Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



15 maj 2011

Plåtslagare skapar konstverk/ Speed bygg & plåt

Min kille Peter är plåtslagare, något som vanliga människor tror innebär att man sätter plåtbitar på ett tak i långa rader. Om de anade så fel de har..
Det är ett otal gånger jag suttit på taknocken och tittat på när han med samma lätthet som jag syr i ett tyg svänger ihop den svarta plåten till ett konstverk av sällan skådat slag.
Emellenåt är materialet mellan hans händer av koppar, och blänker vackert och levande i solen, men oftast är plåten svart även om aluzinkplåt börjar bli vanlig.
Tänka sig att det till och med går mode i takplåt. Ett plåttak håller ju massor av år.
Visste ni förresten att plåten håller långre på ett tak ute på landet än i stan? Det beror på avgaser och olika utsläpp.

Man måste sköta om taket med avsopning, blåsa av taket med högtryckstvätt och göra ren hängrännorna där det mesta barret hamnar och sedan förmultnar och blir gegga som stoppar vattnet från att rinna bort, men måste är ibland bara ett ord...
De flesta skottar inte ens av taken vintertid och riskerar att få hela härligheten i huvudet.
Men, idag verkar villaägarna ha fattat att det är viktigt med skottning, och tar hjälp av proffs om de inte vågar gå upp själva.

En vinter höll jag på att bli en av de där som får en isbit i skallen, men kände instinktivt att det var fara, och drog mig åt sidan i sista sekunden. Frågan är om jag överlevt om isblocket ramlat i skallen på mig. Jag var darrig i benen en lång stund efteråt, och idag undviker jag att gå under tak när det finns minsta risk för ras.

Det är inte speciellt svårt att bli imponerad av skickligheten i det Peter gör, eller hur lätt han svänger ihop meter efter meter som snabbt täcker ett helt tak. Jag blir lika imponerad varje gång jag sitter där.

När jag träffade honom för tio år sedan hade jag ärligt talat inte en aning om att en plåtslagare utför dessa snygga jobb uppe på taken där hantverket tyvärr inte visas upp annat än för fåglarna, och flygplanen. Speciellt vackert är det i gamla stan där jag många gånger gått längst upp på nocken med skakande ben.

En gång lade han plåt på en kyrka ute i Sånga, och jag skulle vara lite kaxig och gå upp på ställningen för att titta på, och fotografera utsikten.
Gissa om mina ben skakade? Det var lååååååångt ned (tornet var 19 m högt, men jag gick bara 7-8 m) men utsikten var formidabel och fotona blev underbara. Det enda kruxet var att fotografera halvliggande på ställningen.
Peter halvtomhalvt bar mig ned, och yrseln lade sig efter att jag kommit ned några meter.

Vårt tak skall få ett svart falsat plåttak i sommar, och det skall bli jättespännande att se hur det blir, men jag tänker inte på några villkor hjälpa till. Taket är högt som attan, och jag får svindel bara av att titta upp på det.

Det var allt för idag.
Nästa gång skall jag berätta mer.
Kika gärna in på Peters hemsida www.speed-bygg-o-plat.se där han visar dels vad han gjort, dels några fotografier som han tagit från taken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar