Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



9 maj 2011

Självförnekelse

Som den naturligaste saken i världen slog mannen sig ner vid mitt bord och tittade mig djupt i ögonen och log innan han harklade sig och började tala. ”Ursäkta att jag stör...” Han väntade några sekunder innan han fortsatte prata. ”Jag har suttit en stund och spanat på dig nu, och jag förstår inte varför du som är så snygg sitter ensam vid ett bord en hel kväll medan...” Om igen gjorde mannen en paus innan han fortsatte, men nu greppade han min hand och höll den kvar mellan sina kraftiga manliga händer. ”medan din kille... , eller ni kanske är gifta? Hans blick gick till min extremt tjocka och breda förlovningsring som blivit lite repig av ålder, vi hade ju trots allt varit förlovade i snart 7 år jag och Stefan. ”Din kille springer omkring som en tupp i en hönsgård och flirtar med andra tjejer. Jag har väl inte med det att göra, men jag måste bara få ge dig en komplimang, och om du känner att du vill träffa mig igen så får du mitt nummer här.” Med de orden plockade han fram ett visitkort som kort och gott hade texten Inte rik, men lycklig ändå Tomas tfn 0789-908787

På några sekunder hade min värld vänts upp och ner, och min tillvaro som förut bestått av Stefan och min familj inkluderade ännu en man. I hans blick hade jag sett något jag inte sett på många år hos min kille. Uppskattning och nyfikenhet.
Stefan kom gående mot mitt bord och pussade mig i pannan innan han slängde ur sig ”Jaha, och vem var det där då? Var det någon du kände?”
Under tiden som han pratade gick ögonen fram och tillbaka över lokalen, och då och då glimmade det till i de mörkbruna ögonen som var ett arv från hans spanska pappa.

En pappa som lämnade sin son innan han ens fötts, och sedan aldrig mer hörde av sig. Jag hade någon egen teori att det var därför Stefan var så konstig. Han vågade inte fästa sig vid någon, och ville samtidigt bli omtyckt av alla.
Det var en evig karusell av telefonnummer i fickor och plånböcker, och telefoner som ringde i tid och otid. Många var de gånger som jag vaknat av att Stefans mobil ringt och han smugit upp för att viskande fortsätta samtalet ute på balkongen eller inne på toaletten.

Frågetecknen hopade sig fortfarande runt hans person, och idag när den där mannen som var mycket attraktiv på ett suggesivt sätt satte sig vid mitt bord och ifrågasatte mitt liv...ja då började jag tänka i andra banor än de instängda jag befunnit mig i.

”Äh, han frågade om jag ville dansa, men jag sade nej, och berättade dessutom att jag är förlovad.”
Stefan nickade åt en tjej som passerade vårt bord och gick iväg utan att ens lyssna på vad jag hade att säga.
Plötsligt kände jag att någon tog på min axel och såg min okände beundrare stå där milt leende. ”Lilla du, du är värd något mycket bättre än det här.” Han smekte mig nästan omärkligt över kinden och fortsatte över nacken och min axel. En rysning gick från mitt huvud ner längs ryggraden och försvann sedan ner i mitt underliv. När jag vände mig om fanns ingen där, och med moloken min satte jag mig ner vid bordet för att studera min killes framfärd på golvet.
Kvinnan som passerat vårt bord dansade tätt intill honom, och det såg ut som om han tryckte sitt organ mot hennes medan han juckade efter musiken. Hon hade sin mun tätt intill hans och trots avståndet kunde jag se att hon blundade. Min mun var torr, och jag beställde in en cocacola som jag snabbt svepte. Det var nästan tändande att se dem omslingrade på golvet, och jag glömde nästan bort att han var min.

Plötsligt tystnade musiken några sekunder och en lugn låt som jag kände igen som min favoritlåt började strömma ur högtalarna.
Jag tittade på Stefan som fortsatte hånglandet med kvinnan och tydligen totalt struntade i om jag var där och kunde se allt. Min kropp vaggar i takt med musiken och fyller mina vener, och jag glömmer totalt bort var jag är när plötsligt min riddare är tillbaka och ber om en dans. Naturligtvis går jag upp.
Stefan kastar en blick på oss när jag hand i hand med mannen äntrar det nästan proppfulla golvet, och jag såg hans ögon mörkna.
Med kattlik mjukhet tar min kavaljer tag i mina händer och en kraftfull spänning etableras mellan oss. När jag till slut vågar slappna av och lägger mitt huvud mot hans axel känner jag hans hand smeka mig i nacken där jag är som känsligast. När vi dansar känns det som om vi flyger, och jag kan inte påminna mig när jag sist hade den känslan.

Stefan tyckte inte om att dansa med mig. ”Äh, det gör man ju bara första gången för att fånga kvinnan, sedan är det ju bara tråkigt.” Så hade han sagt när jag tjatat om att vi skulle dansa. Själv älskade jag att röra mig och var innan min tid som förlovad ofta ute på golvet med olika vänner. Vänner som succesivt försvunnit när jag förnekat att jag mådde dåligt i förhållandet med Stefan och alltid försvarade honom och hans handlande.
På grund av svartsjuka fick jag till slut inte längre gå ut själv och roa mig, och prick klockan sex varje kväll blev jag hämtad av honom i olika exklusiva sportbilar som jag aldrig fick köra.
”Du skall få en jeep av mig istället, den passar dig bättre.” sade han och skrattade när jag envisades att få köra sportbilen som han kommit i och som nog var vansinnigt dyr. ”I mitt jobb som bilförsäljare måste jag ha en represantiv bil att köra i, du skulle bara krocka.” sade han och tog varligt bort min hand från ratten som var av ädelträ. Inuti kroppen kände jag att något var fel, men kunde inte riktigt sätta fingret på det.
Efter några dagar var det tillbakaskjutet långt in i min självförnekande del och inställt på att glömmas.

När han några dagar senare kom hem glädjestrålande och berättade att han sålt bilen kröp det fram att bilen varit företagets, och dessutom hade den varit oförsäkrad!
Vår relativt nya lägenhet låg i Solnas nyare delar, och vi hade en vidunderlig utsikt över vattnet. Jag älskade den från första titten och när vi började prata om lån och banker bad Stefan att han skulle få sköta allt. Min magkänsla alarmerade, men jag gjorde som vanligt och sköt bort alla tankar som vittnade om att något var fel, och några veckor senare flyttade vi in.
Vår gamla lägenhet togs mystiskt över av en kvinna med en liten son som hade mörkbruna ögon.

Stefan bad mig att få sköta flytten medan jag tillbringade tiden hos min mamma som fullkomligt avgudade sin läckra ständigt brunbrända svärson.
Det tog inte många dagar efter att de hade presenterats som Stefan körde in en liten röd Alfa Romeo på deras gård och talade om att det var en gåva.
Mamma var både rörd och överväldigad och visste inte på vilket ben hon skulle stå. Pappa hummade mest och torkade ögonen med baksidan av sin hand innan han kramade om sin blivande svärson som på sin sjunde dag i familjen gjort stort intryck genom sin gåva.
Själv stod jag hela tiden och funderade på var han fått pengarna ifrån. Var han rik?
Eftersom han envisas med att själv hålla i ekonomin vet jag faktiskt inte om han är välbärgad eller om det är något annat. Livet hade varit enkelt fysiskt men komplicerat psykiskt med Stefan, och åren hade trillat iväg som pärlband utan slut.

Nu hade det alltså hänt! I min mage flög små fjärilar av och an och mina tankar fladdrade som lågorna på ett ljus i drag. Jag kikade försiktigt på mannens profil och såg en bestämd haka och en rak näsa som slutade strax ovanför en vacker amorbåge som lika väl kunde suttit på en kvinna. Hans ljusa hår var kortsnaggat och luggen stod upp som en kam. Med min ena hand kunde jag känna att han hade så kallad tjurnacke och de kraftiga armarna hotade med att spräcka hans skjorta.
Under tiden som vi dansade nynnade han melodin i mitt öra och jag vaggades in i en trygghet som inte fanns.

Plötsligt kände jag en hand som tog ett fast grepp runt min arm och nästan slet mig ifrån min danskavaljer. ”Vad faan håller du på med? Hånglar du va?” Tomas lade en hand på Stefans bröst för att trycka iväg honom, men fick en spark i magen och backade. ”Är du inte riktigt klok?Vi dansade ju bara.” Han tittade medlidsamt på mig ”Stackars dig som har en sådan idiot till karl. Vi synes!” sedan gick han iväg och var snart uppslukad av folkhavet i lokalen.

Jag vände mig med lågande ögon till Stefan och kände att jag just nu hatade blotta anblicken av den där lismande idioten som alltid trampat på mina känslor. Varför hade jag stannat i alla år?
Insikten av vad jag höll på med gav mig rysningar och trots att jag visste att livet skulle bli tuffare än det någonsin varit så skulle jag må bättre än någonsin.
Jag kastade bak mitt långa mörka hår och satte bestämt mina fötter bredvid varandra som för att få stöd för det jag tänkte säga. ”Jag älskar inte dig längre, eller egentligen var det nog länge sedan jag älskade dig. Du har trampat på mitt hjärta så många gånger och jag har inför mig själv förnekat det jag sett med mina ögon. Jag känner inte dig, och har väl kanske aldrig gjort det heller. Jag ville så gärna att allt skulle vara bra mellan oss och tog emot de allmosor du då och då räckte till mig trots att jag inuti min själ kände att det var fel.” Jag lade min kupade hand runt hans fint mejslade haka och böjde hans ansikte uppåt för att se hans ögon. ”Jag har älskat dig så vansinnigt, men du dödade det med ditt svekfulla beteende. Jag bor i lägenheten inatt, och du...ja du kan väl kvarta hos din hemliga polare, eller varför inte hos någon av dina väninnor.” Jag svepte med handen över lokalen.
Adjö Stefan, jag hoppas att du hittar det du söker någon gång.”
Den tjocka guldringen nästan halkade av mitt finger av sig själv och landade framför hans fötter.
Stefans blick var tom, och hans ögon fylldes sakta av tårar.” Förlåt älskling, förlåt.”
Jag hörde inget av det han sade utan hade redan klapprat iväg på mina höga klackar till mitt nya liv.
Fötrollningen han hade haft över mig hade äntligen släppt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar