Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



25 maj 2011

TEMA Ängslan och anslag

Pekfingret nådde knappt upp, men viljan besegrade ängslan, och hon gjorde första anslaget, men märkte att den lilla tangenten slogs ned alldeles för hårt och låt handleden slappna av som hon blivit lärd.
Anna blundade när ljudet nådde hennes små öron, och trevande tryckte hon ned nästa. Den här gången ljöd klangen från pianot mycket bättre, och stärkt av det klättrade Anna omständigt upp på pianopallen för att nyfiket fortsätta sin utforskning.

Mammas lektioner med storebror hade pågått i många år nu utan att han lärt sig speciellt mycket. Anna snappade dock upp det mesta och smög till det stora svarta pianot när ingen såg henne. I alla fall trodde hon att ingen såg henne.

Bakom dörren stod mamma Katrin och höll sig för munnen av andakt. Hennes lilla treåring satte sig vid pianot, lade händerna smeksamt över tangenterna, och tryckte sedan ned dem försiktigt med en mjukhet som Katrin försökt lära sin son i evigheter utan att lyckas.

Tårar rann nedför Katrins kinder när hon insåg storheten i att dottern ville ta upp ett intresse som fyllt mammans alla barndomsår, och numera var hennes levebröd.

7 kommentarer:

  1. Vackert om medfödd talang!

    SvaraRadera
  2. Håller med Ethel helt och fullt! =)Gillar texter i koncentrat!

    SvaraRadera
  3. Dessutom tycker jag att du lyfter fram det faktum att vi människor lär av livet. Mamman räknade ju med att sonen skulle lära sig spela, men blev glatt förvånad när dottern hade känsla för det. =)

    SvaraRadera
  4. Undrar hur mamman tänker när sonen inte riktigt lyckas bli det hon vill att han ska bli.

    SvaraRadera
  5. Tänker också på sonens relation med mamman angående denna besvikelse, får en att kunna spinna vidare på rätt mycket kringhistoria.

    SvaraRadera
  6. jag vart tårögd jag :)

    SvaraRadera
  7. Ett väldigt intressant ämne du skriver om, detta med barns intresse och förmåga att lära. För pojken kanske lektionerna blev ett måste, men för lillasyster något spännande och lite förbjudet som hon inte får ta del av. Något att tänka på; hur väcker man intresse hos ett barn för något? Genom att erbjuda det eller genom att inte erbjuda det?

    Lång kommentar idag, till en intressant text! :)

    SvaraRadera