Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



18 maj 2011

TEMA Återvinning

Om vi redan som små får lära oss
Att papper skall samlas med papper, och plast med plast.
Att genomskinliga glas skall genom ett hål, och färgade genom ett annat
Att rullen som blir när toalettpapperet tar slut skall till dagisbarnens lekrum,
Att kläderna vi växt ut ges till andra barn, eller säljs
Att alla yoghurtförpackningar, och mjölkförpackningar skall sköljas ur och tryckas ihop.
Kommer vår värld att räcka längre då?
Eller?
Är det så enkelt att vi blivit grundlurade, och att sopgubbarna skrattar åt vårt frenetiska sorterande medan de blandar ihop, och eldar upp det vi samlat?

Mitt hjärta vill så gärna att sanningen skall överensstämma med mina önskningar, och därför fortsätter jag att tjata på barnen.
Jag försöker blunda när jag kommer utomlands och inser att plastpåsar, konservburkar med mera kastas ut genom fönstret och hamnar i havet, eller varför inte på sandstranden där små vita korn av sand blandas med snäckor och tång.

4 kommentarer:

  1. jag tänker precis som dig...rädd för att vi blir lurade, men för min skull så sorterar och sorterar jag...rent samvete genom återvinning?

    tack för kommentaren, jag läste min text igen och kände att det fanns en styrka i den, det finns en styrka i motgångar också

    SvaraRadera
  2. Håller med, och varje gång jag stå där och stoppar förpackningar i containrar funderar jag över om det inte kan finnas ett annat sätt. Måste vi verkligen ha så här mycket förpackningar? Lösvikt? Glasburkar? Det känns helt galet.

    SvaraRadera
  3. Jag tror sorterandet lönar sig och är övertygad om att vi kan minska antalet förpackningar.

    SvaraRadera
  4. Dagens sanning. Skrattade gott åt specialsorteringen av toarullarna.

    SvaraRadera